Fulvio Del Tin - Svärdsmakare

Intervjuad av Björn Hellqvist, juli 1998.

Omkring tio mil norr om Venedig ligger den lilla staden Maniago. Här har man tillverkat knivar och saxar sedan 1500-talet, och sedan 1966 har även svärd hört till produkterna. Del Tin Armi Antiche startades närmast av en händelse av Fulvio Del Tins far, Silvano Del Tin. Han var en stilettmakare som 1965 gjorde några svärd och hillebarder för nöjes skull. Dessa kom att ställas ut på en mässa i Florens, där de drog uppmärksamhet till sig. Silvano bestämde sig för att börja tillverka kopior av antika vapen istället, och tog sin son Flavio till hjälp. De båda andra sönerna anslöt sig några år senare, Fulvio 1970 och Maurizio 1973. Silvano Del Tin avled 1975 och efterlämnade sin firma till sönerna. 1977 skaffade man sig nya verkstadslokaler, där firman ligger än i dag. Bröderna jobbade tillsammans några år, men 1978 lämnade Flavio företaget för att bli antikhandlare, och 1992 slutade Maurizio. Sedan dess driver Fulvio verksamheten själv, men en del moment utförs av hantverkare runt om i Maniago.

När jag frågade Fulvio om det var ett självklart val att ta över firman, svarar han att han alltid haft en passion för gamla vapen. "Jag kommer ihåg att på 60-talet brukade min far och jag besöka Dogepalatsets rustkammare i Venedig, som jag var väldigt imponerad av." Som pojke tillbringade Fulvio mycket av sin lediga tid i sin fars verkstad. Där tillverkade han leksaker, bälten och andra föremål av metall, trä och läder. Detta blev hans grundträning, och en dag fick han tillverka sitt första vapen, något han minns med värme: "Jag gjorde min första dolk när jag var elva år under fars överinseende. Den finns i mitt utställningsrum." Nu för tiden gör Fulvio alla vapen själv, med undantag av vissa steg i produktionen som han medhjälpare utför. Han håller ett konstant öga på processen för att försäkra sig om högsta kvalitet. Klingorna slipas fram ur fjäderstålslängder tills de har rätt form. På detta vis blir svärden lättare att tillverka, och därmed billigare än handsmidda svärd. Det känsliga momentet när klingorna ska härdas utförs av Fulvio personligen. Resultatet blir svärd som har många av originalvapnens egenskaper, till och med samma härdningsgrad i klingan. Det Krupp-stål som användes i många år (CK55) byttes mot 50CrV4-stål, vilket har visat sig vara en förbättring som uppskattats i stålvapenstridskretsar.

Genom åren har tusentals svärd och dolkar levererats till kunder över hela världen. Fast Del Tin har tillverkat även mycket annat, som till exempel hillebarder, yxor, stridshammare, stridsklubbor, spjut, armborst, hjälmar, sköldar och rustningar. Även om Del Tin numera är mest känt för sina kopior av europeiska svärd, så har det inte alltid varit så. I början på 70-talet tillverkades japanska katana och tanto, men produktionen lades ner 1976 till förmån för de europeiska vapnen. De senaste åren har efterfrågan på svärd och dolkar varit så stor att tillverkningen av andra vapen tillfälligt fått upphöra. Det finns en ständig strävan att utöka svärdssortimentet, och som en effekt av detta lyfts vissa mindre eftertraktade modeller ut. Detta är ett resultat av Fulvios strävan att förbättra de estetiska och funktionella aspekterna. Det finns ändå några trotjänare som har blivit klassiker som hängt med sedan 1980. Bland dessa kan man finna ett par enhandssvärd (2144 och 2157), en schiavonesca (2152) och en parerdolk (2172).

Eftersom vapnen från Del Tin kombinerar både snyggt utseende med funktion så har de blivit vanliga i filmer med svärdsfighter. Stora Hollywoodproduktioner som "De tre musketörerna", "Robin Hood - Prince of Thieves" och "Braveheart" har använt svärd från Del Tin. När det gäller "Braveheart" så gjordes klingan till svärdet Mel Gibson svingade (med synbar effekt!) av Del Tin. Som en konsekvens av detta så är Del Tins version av "Braveheart"-svärdet (5154) den bästa på marknaden, klart bättre än de versioner som andra tillverkare framställer.

Ett av Del Tin-vapnens adelsmärken är det vardagliga utseendet. Jämfört med de pråliga dekorationssvärden från t ex spanska tillverkare så ser de alldagliga ut. Detta mer realistiska utseende är en effekt av Del Tins noggranna forskning och sinne för detaljer. När jag frågade Fulvio om vad han tittar efter när han bestämmer sig för en ny modell, så svarade han: "Alla vapen jag gör är ett urval av de svärd jag hittar i muséer och privata samlingar. Ibland besöker jag muséer som till exempel Dogepalatsets rustkammare i Venedig och Stibbertmuséet i Florens. Jag ägnar mycket tid åt att studera svärden i detalj. Vad som sedan väljs som ny modell styrs av min smak och kundernas önskemål." När jag frågade om han använder böcker för inspiration, så svarar han enkelt: "Tryckta källor i sig är inte tillräckliga; kännedom skaffas bara genom att se vapnen på riktigt. Fast givetvis är böcker till god hjälp." Samarbetet med muséer har lett till att några har blivit kunder hos Del Tin, som t ex Royal Armouries Museum i Leeds, England.

Om nu någon tror att precis vilken önskan som helst kan uppfyllas i fråga om svärd, så får man vara beredd på en besvikelse. Fulvio kommer inte att ändra sig när det kommer till att välja nya modeller. "Jag tycker inte om fantasysvärd, utan föredrar att kopiera från samtida illustrationer och original i museer." När det gäller specialbyggen så gör Fulvio modifikationer av existerande modeller. Även om Del Tin-svärden, precis som förebilderna, fungerar utmärkt som vapen, så finns det en sak Fulvio inte vill göra. Som han säger när det gäller skarpa blankvapen: "Säkerheten kommer främst. Jag slipar inte mina svärd och dolkar eftersom de kan bli farliga. Jag vill inte att de ska betraktas som riktiga vapen att användas mot andra människor, utan att de ska ses som konstföremål och vapen för återskapande ändamål." Det är ändå genom användning som svärden har förbättrats. Feed-back från historiskt återskapande grupper har visat sig vara en ovärderlig källa för att höja prestandan. Detta har bland annat resulterat i en bättre stålkvalitet och möjligheten att beställa svärden med en något tjockare egg.

Fulvio erkänner att han inte är någon fäktare. "Jag utövar inte medeltida svärdsfäktning, men jag kan nog ändå påstå att jag har en viss känsla för svärd när jag hanterar dem". Detta, och erfarenheten från 30 år i branschen, har gjort att namnet "Del Tin" står för tåliga svärd till överkomliga priser som tilltalar såväl samlare som svärdsfäktare. Svärden har kopierats men aldrig överträffats av de andra stora tillverkarna, och Fulvios märke på klingan är en garanti för att man får valuta för pengarna. Det är inte illa för en firma om startades i mitten av 60-talet på grund av några svärd och hillebarder…