De som håller ögonen öppna på www.rollspel.nu och dess webbforum har kanske lagt märke till att jag har börjat prata om ett nytt rollspel, som skulle utspela sig i en biblioteksvärld. Vän av ordning undrar förstås varför jag inte kan skriva en massa material till Västmark eller Andra Imperiet istället för att skriva ner en massa nya rollspel hela tiden.

Jag förstår att ni är otåliga och vill ha en massa nytt material till era favvospel, och jag skulle gärna ge er det materialet. Problemet är att jag inte funkar på det sättet.

Det finns två orsaker till problemet. Det första är att jag lätt blir uttråkad om jag måste göra något. Så det är ingen större idé att försöka tvinga mig att skriva favvomodul X. Det gör mig bara less, all inspiration går upp i rök, och resultatet blir i bästa fall en skitkass modul. Ni vill ha bättre än så.

Den andra orsaken är att jag ofta får idéer. Jag kan inte påverka vad jag får idéer till. De bara kommer. Visst kan de influeras av en massa saker som jag ser omkring mig, men jag har svårt att säga "nu ska jag komma på bra idéer till Andra Imperiet". Oavsett hur mycket jag laddar upp med saker så går det inte.

Det gör att när ett idéflöde väl sätter igång så vill jag skriva ner det så fort jag kan. Annars kommer de idéerna att vara försvunna för alltid, och det suger ännu mer. Så länge som det där idéflödet pågår så är det svårt att få mig att rikta in arbetet på något annat mer viktigt eller önskat.

Nu har jag fått ett sådant inspirationsflöde igen. Den här gången handlar det om en fantasyvärld där hela världens yta är täckt av ett kilometertjockt lager bibliotek. Förutom att det handlar om en väldigt annorlunda värld så har jag som målsättning att det ska vara ett spel som funkar för nybörjare, och att det ska bygga på utforskande och upptäckande mer än de vanliga onda skurkarna som måste förgöras och de vanliga intrigerna mellan femtielva maktfaktorer i världen.

Förutom motståndet med att jag hellre borde skriva på Andra Imperiet så stöter jag givetvis på patrull med att rollspelshobbyn är läbbans konservativ. "Man kan väl inte äventyra i ett stort bibliotek?" är frågan som lyfts fram. Tja, så vitt jag vet så är det ingen som har försökt, så, 'schäckta gott folk, men det där köper jag inte. Jag tror faktiskt att det funkar alldeles utmärkt.

Allt detta har givit mig näst intill ännu mer energi på den här biblioteksvärlden: nu är det nästan en principsak att visa att man kan spela utforskaräventyr i ett stort bibliotek.

Och därför skriver jag nya rollspel: jag har för mycket bra idéer som kommer att försvinna om de inte skrivs ner, jag skulle ändå inte få något skrivet på något viktigt, och vissa saker behövs göras. Förhoppningsvis hinner jag få ner tillräckligt mycket innan nästa inspirationsflöde tar över.