En herr Håkan Waxegård får utrymme i DN idag.

- Det är en del av den dåliga kulturen som sprider sig genom dokusåpor och mode, säger han.

Smaka på den lite. "Dåliga kulturen". Personligen får jag riktigt dålig smak i munnen av det, och jag menar riktigt dålig smak.

Det sagt så kanske det är på sin plats att tala om vad det är han uttalar sig om. Det handlar om en Miss Wet T-shirt-tävling.

"Men det är väl dålig kultur?" kanske någon säger. "Det om något borde väl vara det?"

Är det? Det är ju inte bara våta t-shirts och underliggande mammalier som han uttalar sig om, utan även mode och dokusåpor. Blöta tuttar är en bisak i bästa fall, eller ett av många uttryck för den här "dåliga kulturen" i värsta fall. Hans poäng är dock hejjans tydlig: det finns en kulturyttring som får sitt uttryck i bland annat mode, dokusåpor och blöta tuttar som är "dålig" och som måste bekämpas.

Den världssynen skrämmer mig. Att jag tycker att det är vidrigt att tjejer hetsas att visa tuttar är en sak, och att jag tycker att det bara är fult när byxlinningen sitter så lågt att troskanten sticker upp över den är en annan sak. Men att kultur skulle vara dålig och man måste bekämpa den, det andas trettiotal för mig.

Tvi!