Fällan Stackars Yorick består av en dödskalle i naturlig storlek, tillverkad i ett stycke bergskristall. Det är ett enastående hantverk som säkerligen är värt en hel del pengar. Dödskallen är dock bestruken med ett ämne som reagerar med handsvett och blir ett formidabelt epoxylim. Plockar man upp dödskallen med bar hand så fastnar den och sedan så sitter den där, tills man antingen skär loss den - vilket är en smärtsam process - eller hittar ett lämpligt lösningsmedel.

(Krister Sundelin)

Nära besläktad med fällan ovan är Bantningskuren som verkligen gör skäl för namnet och består av ett lämpligt högt glas med en lämplig kyld dryck, komplett med sugrör och allt. Fällan ligger i själva sugröret. Huruvida den utlöses av en besvärjelse eller med hjälp av något elakt lim som härdar då det blandas med saliv spelar ingen större roll. Resultatet är läpparna limmas fast till sugröret och till varandra, varefter äventyraren dels inte kan tala och dels tvingas inta all föda genom sugröret, och en barbar med ett sugrör permanent i munnen ser ganska roligt ut...

(Krister Sundelin)

Beam me up, Scotty är en liten brosch som ser ut som ett halvt utdraget yin-yang-tecken (dvs enbart det svarta av tecknet) med en utdragen stjärna ovanpå. Broschen utstrålar magi, närmare bestämt någon form av teleportationsbesvärjelse om man analyserar den. Om man bär den och petar på den låter den "plibedibipp".

Vilken spelare kan låta bli att säga "beam me up, Scotty"? I så fall lär han sig snabbt att inte förstöra rollspelsmöten med sådant fånigt dravel - hans äventyrare teleporteras nämligen snabbt upp till omloppsbana, och Enterprise har redan åkt...

(Krister Sundelin, Richard Johansson)