Geis (plur. geasa) är ett tabu, en förbjuden handling. Den som begår ett brott mot ett allmänt geis blir fördömd av gudar och människor. Det är vergobreterna som avgör om ett allmänt geis har brutits. Vanligtvis betraktas personen som mer eller mindre död och människor undviker kontakt med personen av rädsla att han skall dra dem med sig till den andra världen. Han är så att säga en ande som inte begett sig till den andra världen utan dröjt kvar, något som anses mycket olycksbådande. På vissa platser är det belagt med dödsstraff att bryta mot ett sådant geis. I vissa fall kan man göra bot för sitt brott.

Utöver de allmänna geasa finns det geasa begränsade till särskilda grupper. Till exempel är det ett brott mot geis för en druid att bära en kniv av stål. Ett brott mot ett sådant geis leder oftast enbart till att man utesluts ur den grupp som ens geis gäller, men för de mer viktiga grupperna, så som till exempel druider, är det lika illa att bryta mot ett av gruppens egna geasa som att bryta mot ett allmänt.

Slutligen finns det personliga geasa. Druiderna har till uppgift att avgöra vilka personer som har personliga geasa och vilka de är. Det är främst personer som utmärker sig mycket som får personliga geasa. Att bryta mot ett personligt geis innebär att man drabbas av en fruktansvärd otur som vanligtvis leder rakt i fördärvet.

När man talar om geis så gör man ingen åtskillnad på de olika typer som nämns här. De här använda termerna allmänna, gruppspecifika och personliga geasa är bara ett hjälpmedel för spelare och spelledare.

Allmänna geasa: Att dra blankt mot en bard, att döda en släkting, att förneka gudarna, att aldrig återgälda tjänster, att bryta en ed med en gud som vittne.

Exempel på personliga geasa: Att äta hundkött, att tacka nej till en måltid, att inte anta en utmaning,