Många oinsatta och utomstående bedömare har kommit att betrakta cinneach-svärdet som magiskt på samma sätt som lyfali-svärdet ofta betraktas som magiskt. Liksom lyfali har en cinneach kvaliteter som inte kan förklaras med "konventionellt" smide och det verkar på alla sätt vara komplett omöjligt att fäktas med. Att det ändå blir tillverkat och används med framgång är för dessa ett bevis på svärdets magiska egenskaper. Denna text är till för att krossa myterna och förklara en cinneachs egenskaper.
Cinneach
- Alarinns stolthet
Det alari-alviska svärdet cinneach är unikt på Mundana. De tillverkas ingen annanstans än i Alarinn och har en del egenskaper som inget annat svärd har. På grund av detta håller svärdet sakta men säkert på att bli ett signum för léaram, som ytterst ogärna låter någon annan få tillgång till deras egna svärd. Trots allt skapades det för att thism betraktade carwelan-svärdet som "sitt".
Upphovsmannen till detta underliga svärd är Cinneach Uilean sìol Dah'touin och svärdet har också fått bära hans namn. Cinneach såg det som sin uppgift i livet att skapa ett svärd som skulle ersätta carwelan. I och med att thism alltid hade retat léaram för att de inte hade något eget svärd, trots att en alari-smidd carwelan är överlägsen allt utom en förtrollad carwelan av thism-smide, så har många alari-smeder funderat på att göra ett eget svärd för léaram. Cinneach var den som gjorde arbetet och resultatet av arbetet har odödliggjort hans namn.
Smide
Liksom med allt annat smide i Alarinn ligger hemligheten hos en god cinneach dels i vällningen av svärdet och dels i härdningen. En god slipning bidrar naturligtvis och en felaktig slipning kan förstöra den bästa klinga, men en svärdsslipare måste ha en god grund att utgå ifrån.
Precis som för andra alari-smidda svärd används tre sorters stål. Stål som är vällt femton gånger utgör den långa klingan i svärdet. Stål som är vällt fem gånger utgör den sega basen och stål som är vällt tio gånger utgör klingans sidor. Det svåra med smidesprocessen är bryggorna till greppet och motsvarigheten till klingans tång.
Tillverkningen
blir inte lättare av att man inte kan använda härdkaret. Istället måste man lägga
på leran för hand inför härdningen, vilket är svårt även för mästare inom yrket.
Man lägger på ett tjockt lager lera vid basen och ett tunnare vid eggen. Även bryggorna
får ett tjock talger lera över sig. Därefter hettas klingan upp och kyls ner i vatten.
Tack vare att basen kyls ner långsammare än eggen så drar den ihop sig under
härningen. Det är därifrån som cinneach-svärdet får sin kurvatur. Svärdet smids
nämligen rakt, men i och med att ryggen på klingan drar ihop sig så kröks klingan.
Efter härdningen sätter smeden sitt bomärke på klingan, varefter den skickas iväg för slipning, putsning och montering. Det är väldigt sällan som smeden själv slipar sina svärd. Svärdssliparen är också den som ser till att en skida blir gjord till svärdet. Den görs av lackat trä och mässing och har en i högsta grad underlig form för att göra det möjligt att bära det annorlunda svärdet. Svärdsskidan spänns fast i bältet med en rem i en hållare rakt ovanför tyngpunkten på svärd och skida, vilket gör att svärdet alltid hänger horisontellt vid ens sida.
Fäktning
Fäktning
med cinneach skiljer sig inte särskilt mycket från fäktning med carwelan. Den stora
skillnaden är att man behöver ha ett fastare grepp med händerna längre isär och att
man använder svärdets yttre delar i mycket högre grad. Dessutom är det en viss
skillnad i och med att en carwelan är tvåeggad, medan en cinneach har en enda väldigt
lång egg.
Tre grundläggande anfallstekniker används. Enora eller stöten utförs med klingans yttersta spets. Savin eller det långa hugget utförs med klingans yttersta del; en gott utförd savin ska träffa fienden alldeles bakom klingans spets. Savinsi'in eller det korta hugget utförs med klingans mittdel. Helst ska den del av klingan som ligger precis framför den yttersta bryggan vara den del som träffar. En stor skillnad mellan savin och savinsi'in är att savin utförs i sidled eller till och med på tillbakavägen i svingen, medan savinsi'in alltid utförs utåt. Savinsi'in används huvudsakligen som ripost, medan savin är ett renodlat anfall. Eyeni, eller pareringen, sker med klingans rygg eller sidor och alltid på så sätt att anfallet deflekteras mer än stoppas. Samtliga dessa tekniker finns i någon form i fäktningen med en konventionell carwelan.