Om magi på andeplanet

Ett filament är en tråd i den väv som bildar en besvärjelse. Om vi nu spekulerar rent metafysiskt, och med utgångspunkt från sabrisk magiteori och i synnerhet Arkasodates Thaums formuleringar av fältteori, så kan man betrakta ett filament som en endimensionell entitet som kan slingra sig runt i ett tredimensionellt rum. Resultatet skulle snarare bli något fraktalt, eftersom en endimensionell entitet inte skulle kunna slingra sig utan vara spikrak. Nu slingrar sig filamentet i tre (eventuellt fler) dimensioner, men har fortfarande ingen volym, så ett filament har någonstans mellan en och två dimensioner - ungefär 1,523 om jag inte minns mäster Carpodims föreläsningar helt fel.

Inte för att det har så mycket med saken att göra. Poängen är nämligen att filamentet kräver ett minst tredimensionellt rum för att kunna existera. Så frågan är om andeplanet är minst tredimensionellt. Å ena sidan kan man hävda att det är det, därför att man kan flytta omkring sig där. Å andra sidan kan man lika gärna hävda att det inte är det, eftersom det inte finns någon substantiell massa. Det sistnämnda i kombination med att man faktiskt kan flytta omkring sig på en tvådimensionell yta likaväl som i ett tredimensionellt rum (nja, i alla fall teoretiskt) och att anden faktiskt inte behöver någon volym i och med att den varken behöver andas eller äta, så är det möjligt att anta att andeplanet i själva verket är en tvådimensionell yta. I så fall så skulle det inte vara möjligt att alstra filament på andeplanet. Däremot skulle det kunna vara möjligt för ett väsen på andeplanet att projicera en alstring på det fysiska planet, vilket skulle kunna förklara en hel del andefenomen.

Det här är dock ett väldigt kontroversiellt ämne eftersom vi plötsligt närmar oss kyrkans domäner, så jag nöjer mig med att varna för dylik forskning, då flera trollkarlar av huset Avarine bannlysts på grund av sina hädiska experiment.