Om magiska fält

Magiska fält finns överallt. Ju starkare de är desto mer magiskt är området. Normalt fluktuerar fälten mellan hundra och tvåhundra taum.

Ibland kan dessa fält vara dominanta i en aspekt. Fältet i en skog kan till exempel vara dominant biotropiskt, vilket innebär att det är lättare att alstra biotropiska filament, eller kryotropiskt dominant om vintern. Dominansen mäts ofta speciellt i den dominanta aspekten; ett magiskt fält om vintern kan till exempel ha en täthet på hundrafemtio taum, dominant kryotropiskt om femtio taum. Detta betyder att om man utvinner alla de etthundrafemtio filament som kan utvinnas ur ett område på tio kvadratfot så kommer det att visa sig att femtio av dem kommer att vara kryotropiska och övriga hundra mer eller mindre jämt fördelade på de tjugo andra aspekterna.

Det är i princip omöjligt att helt tömma ett område på magi. Eftersom det inte går att isolera ett område kommer det området uppföra sig som en skål med vatten. Tar jag en sked av vattnet kommer vattnet runt omkring att rusa in och fylla tomrummet. Nivån i hela skålen skulle sjunka, men det skulle inte bli en grop i vattnet. Däremot skulle det bli ett antal vågeffekter på vattenytan, vilket gör att en person som betraktar ytan kommer att märka vågrörelserna. Magiska fält fungerar på samma sätt. Man kan till och med märka att någon använder magi genom att studera vågrörelserna.

Samma sak händer om man tillför styrka till fältet - häller på mer vatten i skålen. Förutom att nivån även stiger runt omkring så märks förändringen även på vågrörelser om det inte sker mycket försiktigt.

Genom den här analogin förstår man också konsekvenserna av att helt tömma ett område på magisk energi. Trycket från det omgivande fältet skulle bli så stort att det skulle rusa in i det tömda området och skapa en implosion.