Om den sabriska magiteorien

I och med Coloniska kejsardömets uppstigande utvecklades magiteorin bortom den vanliga häxkonsten. På kort tid utvecklades magi från ett område som låg nära vidskepelse och magi till en mer exakt vetenskap. Man märker att alkemi var ett viktigt verktyg i den tidiga magiteorins utveckling i det Coloniska kejsardömet. Det var i och med alkemins införande som aspekterna kom in i magiteorin. De fanns naturligtvis tidigare, men de var okända varför den resulterande magin både var mindre verkningsfull och svagare. Med indelningen i aspekter kom en mer förutsägbar magi.

När aspekterna infördes blev det klart att magisk energi kom i paket, så kallade filament. Man kunde dock inte bestämma filamentens magiska laddning då de varierade från en till upp till tre enheter. Det verkade finnas ett mönster, men till en början var denna svår att urskilja.

År 980 före sabrisk tideräkning gjordes en banbrytande upptäckt kongelaten. För första gången framställdes kongelat på konstgjord väg och man kunde konstatera att det fanns flera olika typer av kongelat, att de var odelbara och att de hade olika energinivåer. Många förklaringar till vad det var som hände framlades, men den som vann gehör var den kvantifierbara thaumaturgiska teorin som helt enkelt sade att ett filament är den minsta enheten och att varje aspekts filament har olika energinivåer.

Det som gjorde att det tog så lång tid för den kvantifierbara thaumaturgiska teorin att vinna gehör var att den inte förklarade vad som hände vid transformering. Först år 362 i vår tideräkning (1874 e.D, förf. anm.) kom en plausibel förklaring på vad det var som hände. Tidigare hade man trott att ett filament använde energin från ett antal andra filament för att övergå i en ny aspekt, till exempel genom att två filament transformerade ett tredje. År 362 visade magister Ferliacus vid det sabriska hovet att så inte var fallet och formulerade sin translationsteori.

Det var redan fastställt att olika aspekters filament hade olika energinivåer. Vad som hände vid en transformering, sade magister Ferliacus, var att ett antal filament övergick i dess energitillstånd, och att denna frigjorda energi sedan omvandlades till vilken annan aspekt som helst. En del av energin användes då för att övervinna motståndet i translationen, och en del energi blev över. All denna energi som förlorades kom av en slags "motstånd" då den magiska energin är svår att omforma.

Teorin förklarade också sådana saker som varför kongelat var så svåra att framställa och även fenomenet translativ dissipation, då filament transformerar till en annan aspekt innan de dissiperar okontrollerat. Translationsteorin förklarade dock bara delvis varför det var så svårt att alstra stora mängder filament, men år 522 sabrisk tideräkning kom magister Hanea med en teori som förklarade även detta. Varje filament, sade hon, har ett krökningstal som alltid var ett heltal. De möjliga krökningstalen beror på filamentets längd. Ju längre filament desto fler blir de möjliga krökningstalen, och varje filament kan bara ha filament med olika krökningstal i sin direkta närhet. Svårigheten för magiker är alltså att ta fram tillräckligt långa filament för att alla alstrade filament ska kunna ha olika krökningstal. Denna teori kallas för Haneas uteslutningsprincip, och den har legat till grund för många efterföljande teorier.

Redan tidigt var man varse ett magiskt fält i världen, men det var Haneas uteslutningsprincip som gjorde det möjligt att förklara vad det magiska fältet stod för. Mäster Thaum förklarade år 679 sabrisk tideräkning att det magiska fältet bestod av potentiella filament. Dessa "potentiella filament" hade krökningstal noll och således ingen längd. Det var först då de fick en längd som de gick att använda till något.

Filament försöker hela tiden bli "kortare". De förlorar krökningstal med tiden och ger ifrån sig energi, för att till slut falla ner till krökningstal noll. Det är det som händer vid alla former av dissipation. Okontrollerad dissipation inträffar då filamenten sönderfaller direkt till noll, medan kontrollerad dissipation inträffar när magikern kan låta filamenten sönderfalla en nivå i taget.