Om föreläsningar och arvode

Efter föreläsningen för de unga studenterna knackade Rafali på dörren till Duchanus arbetsrum. En vresig röst svarade inifrån rummet; "Försvinn!"

"Ursäkta mig," svarade Rafali giftigt, "men jag trodde att ni var intresserad av hur er föreläsning i morse gick."

"Jag är inte intresserad!" kom det irriterade genmälet.

"Åh, så tråkigt." Rafali log, väl medveten om saltet som hon var beredd att hälla i såret. Hon kände till att Duchanus frånvaro hade gjort att Carpodim skällt ut den gamle fyllbulten. "Nåja, jag skulle bara meddela att föreläsningen gick så bra att från och med nu tar jag över undervisningen."

"Och?" fräste Duchanus innanför dörren. "Jag har inte tid med odugliga idioter."

"Uppenbarligen inte," svarade Rafali skadeglatt. "Det tyckte Carpodim också, så från och med nu är ni avställd från alla föreläsningar."

"Prisa Daak" mumlade Duchanus innanför dörren.

"Det innebär förstås att ert arvode som föreläsare dras in med omedelbar verkan."

Plötsligt slets dörren upp. "Vad... är... det... du... säger?" viskade en likblek Duchanus.

"Ni hörde," svarade Rafali skadeglatt och studerade leende sina naglar. "Här på Akademien får man faktiskt arbeta för sina pengar. Och eftersom föreläsningarna inte tar så lång tid kan jag tänka mig att offra den tid det tar i utbyte mot det ganska rejäla ekonomiska lyft som ett föreläsararvode innebär. Adjö." Hon vände på klacken och ignorerade glatt en svärande och bakfull trollkarl i korridoren som hävde ur sig fler fula ord än Rafali kände till.