Om sympatetisk magi och alstring

En mycket viktig grundsten i de flesta av Mundanas magiska traditioner är något som av Legio Colonan kallas för "likhetens lag" och "beröringens lag". Andra traditioner har naturligtvis andra benämningar - Kabalaorden sammanfattar dessa båda lagar under "associationens lag", till exempel.

Om man tittar tillbaka i ett historiskt perspektiv så finner man att den tidiga magiens konst ofta har ett orsaks-verkanssamband som man kan sammanfatta med sympatetisk magi. Denna kan i sin tur brytas upp i två grundläggande grenar, nämligen homeopatisk magi och överföringsmagi. Den förra, homeopatisk magi, säger lika framkallat lika, eller att en verkan liknar sin orsak. Den senare, överföringsmagi, säger att ting som en gång har varit i beröring med varandra, fortsätter att påverka varandra på avstånd, sedan den fysiska beröringen har upphört.

Man kan finna spår av båda lagarna i folklore. I sabrisk folklore påstås det att en häxa kan mjölka en ko på avstånd genom att stjäla dess skälla och binda fast ett strumpeband i den, och sedan mjölka strumpebandet. Likaså är de berömda plågodockorna, gjorda av vax i offrets avbild, ett utmärkt exempel på homeopatisk magi. Nu ska man inte avfärda folklore som enbart skrock och skrönor - många av de besvärjelser som folklorens häxor använder sig av har levt vidare i en eller annan form idag.

Dessa båda lagar, likhetens lag och beröringens lag, är en del av modern magiteori. Jag skulle kunna ställa upp ganska omfattande fältteoretiska ekvationer som bevis på dessa teser, men jag nöjer med dess slutresultat: en viss fysisk företeelse leder till ett "övertryck" i det magiska fältet inom en eller flera aspekter enligt både likhetens lag och beröringens lag - vi kallar det att det magiska fältet är dominant i dessa aspekter. Detta gör att det är möjligt att alstra filament från dessa aspekter utan att rubba balansen.

På samma sätt så innebär en stor fysisk förekomst av något att det magiska fältets dominans inom en eller flera aspekter är större, återigen enligt likhetens lag. Därigenom blir det också lättare att alstra fler pyrotropiska filament om elden är större.

Alternativet till detta är att genomföra en "kroppslig alstring", en något missvisande term eftersom man inte alstrar ur kroppen utan snarare genom kroppen. Från vad alla studier visar så kan den mänskliga kroppen inte ge upphov till de energier som krävs för magi. Däremot kan man, i brist på bättre ord, "filtrera" det magiska fältet, så att det lokalt blir dominant inom den aspekt som önskas. Denna process är dock skadlig, varför man föredrar ett naturligt dominant fält.

Det finns ett tredje alternativ och det är att "slita fram" filament. Detta är en metod att alstra filament ur det magiska fältet utan att det är dominant på något sätt. Detta orsakar en kraftig obalans i det magiska fältet som ligger kvar hos en magiker, och är en av de saker som kan göra att en magiker förlorar qadosh.

Det finns alltså ingen direkt koppling mellan elden och de filament som alstras. Däremot finns det en indirekt, "katalyserande", koppling, där en eld gör det lättare att alstra filament från de aspekter som ligger nära eldens egenskaper. Allt enligt likhetens lag ovan.

Allt detta är en sak som klassisk colonisk magiteori, enligt till exempel Kabalaorden, har svårt att förklara. Man är tvungen att gå till thakalatribunalernas magiteori eller den sabriska magiteorin för att hitta en modell som fungerar och thakalatribunalernas modell fungerar endast delvis. Vissa magiker, exempelvis de som är mindre begåvade inom matematiken, hävdar till och med att denna modell av sympatetisk magi och alstring av filament är helt felaktig, men de har jag inte mycket till övers för.