Om fältgeometri

Den grundläggande principen är att i ett givet magiskt fält så kan det inte existera två filament med samma egenskaper. Två permanenta effekter av samma typ skapar så att säga två samexisterande fält. Därmed föreligger inga problem för de två effekterna. Effekten Permanenta skapar just ett sådant lokalt fält, i vilken entiteten kan existera utan att påverka eller korsa andra fält. Effekter som är permanenta från början har redan denna egenskap. De kan existera oberoende av varandra och trollkarlen.

Två provisoriska effekter av samma typ är en helt annan sak, eftersom de existerar i samma fält. Eftersom de har samma ursprung (magikern) så har de också samma egenskaper. I så fall slår Hanéas uteslutningsprincip obönhörligen till: den ena effekten måste avslutas för att den andra ska kunna existera. Å ena sidan uppstår då begränsningen av att man bara kan använda en specifik instans av en effekt åt gången, men å andra sidan är det också mycket enklare att skapa en sådan effekt.

Ett av de mest grundläggande misstagen som man kan göra i fältteori är att överföra fältets geometri till Mundanas. För det mesta stämmer de överens, i synnerhet vad gäller kortare avstånd (såväl i tid som rum), men ju större avståndet i rummet eller tiden blir desto större blir diskrepansen. De grundläggande fältgeometriska formlerna fungerar således enbart i specialfallet när en effekt är nyligen skapad och på nära håll.

Om avstånder i tid och/eller rum ökar kan man inte längre använda de grundläggande formlerna. Matematiken blir genast mycket mer avancerad, och de formler vi känner till idag är ännu osäkra.

Rent praktiskt innebär det att fältet omsluter magiker såväl som mål och får en slags "jordnötsform". I vissa fall kan det till och med, ur Mundanas perspektiv, röra sig om två fältvolymer i samma fält. Sett ur fältteorin är dock fältet perfekt sfäriskt, men eftersom geometrin i Mundana inte stämmer överens med geometrin i fältet så ser fältet inte sfäriskt ut i Mundana.

Det innebär också att det är teoretiskt möjligt att betrakta ett fälts geometri och utnyttja detta för att komma åt magikern. Matematiken för detta är dock mycket avancerad och det finns allt som oftast ett mycket stort antal potentiella lösningar på dessa fältekvationer.