Teknikens Under
Altor har utvecklats mycket långt under de nästan 900 år som gått sedan den Femte Konfluxen. Den tidiga, dykiska världsbilden, uppkallad efter Dykos Barrha som presenterade den år 612 e.O, var dominerande ända fram till år 959, då den förkastades. Den kom dock tillbaka i modifierad form i början på 1300-talet men förkastades igen knappt ett halvsekel senare.
Den moderna världsbilden formades år 959, då man med en noggrannare mätning bestämde Altors omkrets till 4150 mil vid ekvatorn. Mätningen var i sin tur resultatet av en gråalvisk forskningsexpedition söderut, under ledning av Henesta Tiralian, då man beslutade sig för att studera Magmaoceanen närmare. I en av de mer våghalsiga expeditionerna bevisade man för det första att vattnet inte började koka i söder utan att det tvärtom blev kallare ju längre söderut man kom. Henesta Tiralian vände om när han hade funnit en istäckt sydlig kontinent, Glacia.
Tiralian vågade sig på sin expedition på grund av en intressant kartografisk upptäckt. Om Altors omkrets var 3000 mil, och om kartorna var korrekta, så skulle Jih-Pun hamna någonstans mellan Monturerna och Trakorien. Alltså var det något allvarligt fel någonstans, och Tiralian beslutade sig för att visa att omkretsen var fel genom att segla söderut.
Efter att han visat sin upptäckt blev det tal om att verkligen ta reda på om det stämde. Fler expeditioner bekostades och alla skepparhistorier om Magmaoceanen krossades en gång för alla. Faktum är att Henesta Tiralian bara upptäckt en av två sydliga kontinenter. Den ena, Glacia, var istäckt och den andra, Ergani, täckt av evig permafrost. Båda var obefolkade.
Tiralians expedition satte igång en Altorvid "hype" kring naturvetenskap. Världsbilden vändes än mer upp-och-ner då man kunde bevisa att solen inte kretsade kring Altor, utan att det förhöll sig exakt tvärtom, att Altor kretsade kring solen. Senare astronomiska upptäckter har visat att flera himlakroppar är andra världar som kretsar kring samma sol, att stjärnorna är egna solar på långt håll och att solen är ganska liten i förhållande till andra stjärnor.
Ergani visade sig senare ha rika naturresurser, och exploateringen började med en guldrusch år 1147. Senare visade det sig att det fanns lite av varje på den frusna kontinenten: kol, sylvoleum, uran, järn, titan, vad man kunde tänka sig att behöva. Mithril, den stora gullemetallen framför alla andra, har för övrigt visat sig vara en primitiv titan/molybden-legering, visserligen överlägsen dåtidens stål men tämligen underlägsen modernt stål. Moderna legeringar är oerhört mycket bättre och används till exempel i vissa supersnabba flygplan, i rymdfärjan och i en av FSRRs jaktubåtsklasser.
Så här ser universum ut enligt alla kända naturvetenskapliga dogmer år 1498:
Altor är en ganska liten planet med järn- och nickelkärna som kretsar kring en gul dvärgstjärna. Det är den andra planeten inifrån räknat, och det finns totalt sex planeter, varav en, Raukhra, har en oregelbunden bana som då och då kommer nära Altor. Altor har fyra månar, tre i geocentriska banor samt Lûnia. De tre geocentriska (altocentriska?) månarna och deras "svarta hål" (snarare "svarta linjer") utnyttjas av en rad teleskop för att en gång om dagen studera solförmörkelser och effekter däromkring. Bland annat har man med hjälp av dessa teleskop kunnat bevisa att massa kröker rymden.
Altor har en omkrets på 4152 mil runt om ekvatorn. Ekvatorn går tvärs över Samkarna och Soluna strax norr om Horyns gap, genom Drakarnas Arkipelag, södra Saneno, Fryvien och Wongostani. Det finns nio kontinenter på Altor, närmare bestämt Akrogal (med Orghin), Ereb, Samkarna, Soluna, Pandaros, Jargal (med Saneno), Brondowosti, Glacia och Ergani. Glacia är fortfarande obebodd med undantag av några forskningsstationer, medan Ergani bebos av gruvsamhällen och militärbaser.
Kvanttaumaturgin möjliggör parallella universa men hävdar också att de "Grå Hallarna" är en projektion av en delmängd av den så kallade "nollrymden", eller det nolldimensionella intet inom vilken alla åtkomliga universa (ungefär en oändlighet) finns. Eftersom tredimensionell navigering i nolldimensionell rymd är en omöjlighet måste de "Grå Hallarna" vara en projektion som skapas av portalbesvärjelsen i navigeringssyfte. Hur som helst så avråder man bestämt från multidimensionella resor, även om intensiv forskning pågår på området.
Gudar ingår över huvud taget inte i den vetenskapliga paradigmen. I och med att gudar inte kan påvisas vetenskapligt struntar vetenskapen helt enkelt i dessa och överlåter den delen till mer kvalificerade personer (präster). De fenomen som vissa troende kan uppvisa (Tevatenus budbärare et cetera) kopplas oftare till självsuggestion än till gudomligt ingripande.
Till att börja med: salpeter, svavel och kol fungerar alldeles utmärkt på Altor, vad som än sagts i tidigare moduler. Orsaken till att det inte fungerat före år 620 e.O. var helt enkelt felaktiga blandningar som till exempel att det också ska innehålla draktänder, kvicksilver och änglavingar, fel sätt att blanda det på som att blanda det med vatten och låta det koka samman, samt taskigt rollspel som till exempel att en spelare vill att hans rollperson ska komma på hur man gör krut. Svartkrut är inte heller det enda möjliga sprängmedlet – det finns hundratals andra möjligheter. År 620 kom dvärgen Beriajin på ett av dessa alternativ, det berömda putsmedlet som stals av stygierna elva år senare.
Stygiernas magiska dominans på eldvapen höll ganska länge. Det var först år 980 som ett inhemskt alternativ, det vanliga svartkrutet, kom i tillverkning. Processen spreds snabbt, och stygiernas dominans bröts för alltid. Visserligen var det vanliga svartkrutet mer fuktkänsligt, men å andra sidan var det långt mycket billigare tack vare dess inhemska tillverkning.
Drivmedel och sprängmedel har sedan ständigt utvecklats. Det röksvaga krutet innebar förmodligen en av de största revolutionerna inom krigskonsten. Även om man fortfarande använder ordet "krut" i dagligt tal så är det oftast andra former av spräng- och drivmedel som man talar om, till exempel nitratplastpellets, vilket är det dominerande inom vanlig ammunition, eller en utvecklad och stabiliserad variant av sprängdeg i de mest moderna hylslösa vapnen.
Atomkraftens era inleddes i början av 1400-talet med en långsam utveckling från traditionell fysik och hopfogningen av fysik och taumaturgi, vetenskapen om magi. Utvecklingen började från det faktum att all magi verkade vara paketerade i jämt delbara kvanta. Det förekommer till exempel inte några halva effektgrader, och från detta enkla faktum, tillsammans med vissa enkla fysiska iakttagelser, byggdes hela den moderna kvanttaumaturgin upp.
En viktig del av kvanttaumaturgin är att iakttagaren införs som en aktiv del av experimentet. Ett visst resultat är enligt kvanttaumaturgin inte enbart beroende på enkla reaktioner. I och med man måste påverka det iakttagna för att kunna iaktta det så är alltså iakttagaren en viktig del av händelsen. En person som kan kontrollera sin iakttagelse kan också påverka resultatet, och det är denna förmåga som utmärker en magiker. Därigenom hade man inte bara en fysisk förklaring på magiska fenomen, utan också ett instrument att studera och förstå magi mer ingående.
Ett klassiskt exempel på "iakttagarens påverkan" är teleportationsbesvärjelser. En ofrånkomlig princip av kvanttaumaturgin är att man kan bestämma en partikels läge eller dess hastighet och riktning, men aldrig båda samtidigt. Detta beror på att man måste bestämma partikelns egenskaper genom att belysa den ned en annan partikel. Har man på det sättet bestämt dess läge så har man också ändrat dess hastighet och riktning. Enligt kvanttaumaturgin kan partikeln matematiskt reduceras till ett sannolikhetsvågpaket innehållande en massa hastigheter och lägen som bestäms först när man iakttar den. Om nu iakttagaren kan påverka sin iakttagelse så kan han i princip "teleportera" partikeln genom att välja ett av de mer osannolika lägena.
Den nya tidens magi hade anlänt, och med den det mest turbulenta seklet i Altors historia.
Det tog ganska lång tid innan de första praktiska resultaten av den nya vetenskapen kom. Det första var trådlös kommunikation utan magiker som blev praktiskt möjligt under 1400-talets första decennium. Inom fem år fanns trådlösa telegrafer i så gott som varje större fartyg, oavsett om det var en oceanångare eller ett slagskepp. Senare hade idéer från telefoni smugit sig in i radiotelegrafin, varefter radiotelefonen var uppfunnen. Sedan lät resultaten dröja på sig. I princip var de största resultaten bara vidareutvecklingar av radio och radiotelefoni.
Atomerna hade länge varit kända genom alkemi och dess vidareutveckling kemi sedan nästan ett sekel, men man hade dittills trott att de var oklyvbara, vilket antyddes av betydelsen av deras benämning. En stor orsak till denna uppfattning var alla misslyckade försök att göra guld av oädla metaller. Först 1431 kom de första försöken till kontrollerad atomklyvning vid universitetet i Siola.
Efter de första lyckade försöken började man forska i saken, men det hade förmodligen tagit mycket längre tid att göra något vettigt om inte Altorkriget snabbat upp all forskning kring allt som kunde ha med vapen att göra. Att bygga en atombomb, eller radiumbomb som de först kallades, kom högt upp på varje sidas prioritetslista, och det var Trakorien som lyckades först.
Altorkriget var inte så mycket ett krig om territorium som ett krig om paradigmskifte. En ny era hade inletts och med det ett nytt tänkande. Även om magins status som vetenskap har solidifierats genom åren så har magikerns roll som maktfaktor försvunnit i och med demokratiska värden. Borta var magikerhärskarna, och häxmästarna hörde till det förflutna. Gamla värden slutade att gälla och konservativa makter tog till vapen för att försvara det gamla. I en sista akt av motstånd mot den Nya Tiden reste sig Häxmästaren av det Svarta Tornet upp och började erövra igen. Även Chronopia hotade med det som var kvar av stadens forna storhet, och Altorkriget blossade upp.
Kriget varade i åtta år och avslutades inte förrän det sista fästet, Chronopia, föll för den nya tidens radioaktiva eld. Under en kort sekund flammade de två första och sista atomvapnen som fällts i vrede, och sedan slogs Chronopias grundvalar undan då chockvågen av hetta och eld vrålade fram genom stadens gator. På endast några få fruktansvärda minuter släcktes över en halv miljon liv – civila liv – i den gamla kejsarstaden, och nästan lika många till dog under de närmaste veckorna. Ingen nation kan stå emot ett sådant fruktansvärd hammarslag, inte ens Chronopia, och två dagar senare erbjöd Chronopia sin ovillkorliga kapitulation till de allierade styrkorna.
1452 lyckades de Federala Socialistiska Rådsrebublikerna konstruera och provspränga sin första atomladdning och kärnvapenkapprustningen inleddes. 1456 öppnades det första kärnkraftverket, och 1461 sjösattes det första atomdrivna fartyget. Även om atomvapen och atomkraft är en kontroversiell del av det moderna samhället så är det ofrånkomligen en del av det, och det är inte så mycket man kan göra åt saken.
Magins konst och vetenskap levde ett ganska gott liv på Altor och utvecklades hela tiden. Nya discipliner, nya skolor och nya besvärjselser såg dagens ljus. I längden kunde dock den klassiska magin inte konkurrera med övrig vetenskap, och den enkla faktor som stjälpte magins ställning benämndes "massproduktion".
I ett samhälle där massorna har makten, via valda ombud eller via den samlade kraften av landets ekonomi, måste man också ha produktion för massornas behov. Magins konst – med betoningen på konst mer än vetenskap – kunde helt enkelt inte fylla det kravet, och mycket av uppmärksamheten riktades istället på det nya samhällets industri.
Den klassiska magin dog inte ut helt. Det fanns fortfarande ett behov av paranormala resurser, även om de var handarbete och därmed kostade så mycket mer. Den "magiska kulan" i Zaroflas är det mest kända exemplet, där en galen lönnmördare sköt tre skott mot den trakoriske presidentens bil. Ett skott skadade en förbipasserande, och ett annat skott var det dödande skottet mot presidentens huvud. Alltså måste man nu förklara sju sår på presidenten och hans adjutant med det sista kvarvarande skottet, vilket inte bara bevisades möjligt utan även praktiskt genomförbart av mäster Wearen som kopplades in enbart för undersökningen av fallet. De flesta har köpt idén om en ensam galning med en magisk kula, även om andra hävdar att det rör sig om en konspiration. De senare anser att mördaren helt enkelt inte skulle ha råd med en sådan magisk kula utan hjälp utifrån, och att det är lättare att förklara skadorna med inte mindre än tre prickskyttar och en triangulering av eld.
Den moderne magikern finner fortfarande möjlighet till anställning i den moderna världen. Alla underrättelsetjänster är högst intresserade av de möjligheter som en mentalist har för underrättelse, eller vad en symbolist skulle kunna göra för att sekretesskydda verkligt känsliga dokument. Polisen har stor nytta av magiker i sitt dagliga utredande arbete. Väderlekstjänster anlitar ofta magiker för oberoende väderobservationer, och liknande tjänster har visat sig vara oväderliga för börsmäklare och börsanalytiker. Elementarmagikern har funnit en kraftig nedgång, då han förutom elementarerna nästan helt ersätts och utkonkurreras av modern teknik.
Det finns ganska strikta juridiska regler för magi. Till att börja med så går man inte fri från brottet bara för att man använt magi för att utföra det. Oavsett metod straffas brottet lika hårt, kanske till och med hårdare för magiker eftersom vanligt folk har så lite möjlighet till försvar mot magi.
I Trakorien delas besvärjelser in i fyra klasser efter deras skadepotential. En klass 1-besvärjelse är ofarlig, välgörande eller påverkar enbart trollkarlen. En klass 2-besvärjelse är eller kan vara skadlig. En klass 3-besvärjelse är invalidiserande och/eller dödlig. En klass 4-besvärjelse påverkar personens sinne eller bryter hans personliga integritet. Klass 1-besvärjelser får vem som helst lära sig. Klass 2-besvärjelser kräver licens som är individuellt prövad och dessutom kostar en mindre summa pengar. Klass 3-besvärjelser kräver särskilt tillstånd som utfärdas av militär, åklagarmyndighet, polismyndighet eller Skatteverket. Klass 4-besvärjelser är helt förbjudna, men det ryktas att militären och underrättelsetjänsten tränar särskilda magiker och lär dem klass 4-besvärjelser. Detta system gäller för Trakorien, men de flesta Erebska nationer har liknande system. Det intressanta är att mentalismen har fler klass 4-besvärjelser än till exempel nekromantin.
De enda fall då magi gäller som teknisk bevisning i domstol är då förekomsten av magi kan påvisas i samband med brottets utförande, varvid man måste ta särskild hänsyn till magisk påverkan. I övrigt räknas all magisk bevisföring som indicier eller hörsägen, inklusive postkognitiva besvärjelser. Orsaken till dessa restriktioner är att allt för mycket är beroende av magikern för att man helt ska kunna lita på magins tekniska bevisvärde.
Altors innevånare hade en stor fördel över Jordens vad gäller flyg: det fanns ju redan flygande intelligenta varelser som kunde studera konsten att flyga och därmed hjälpa aerodynamikens utveckling rejält på traven, vilket om inte annat bevisades av de tidiga zepelonderna. Redan år 590 e.O. hade man byggt primitiva fallskärmar som fälldes från zepelond. Särskilt Ruhls ankor var pionjärer inom detta med sina elit-ank-soldater.
Det tog inte mer än några decennier innan de första segelflygplanen kom, strax efter Femte konfluxen. Därefter tog det lång tid innan det hände något verklig banbrytande inom flygkonsten. Styrbara muskeldrivna och oftast örndragna luftskepp eller luftskepp drivna av svart gas, innebar den största utvecklingen, även om en och annan magidrivet luftskepp användes av de riktigt rika, de riktigt mäktiga eller de riktigt magiska.
Sedan har flygutvecklingen stått mer eller mindre stilla, fram till dess att den tekniska utvecklingen tillät först ångdrivna luftskepp, senare luftskepp drivna av explosionsmotorer, och slutligen, när materialtekniken och precisionen i tillverkningen ökat tillräckligt, kunde man sätta explosionsmotorer på segelflygplanen och driva dem med egna motorer.
Till att börja med fnös man åt flygplanen, på samma sätt som man var övertygad om att inte ens silveralver skulle kunna rå på en zepelond eller ett luftskepp utan annat än att besättningen var flygsjuka hela högen. Men med eldvapnens inträde ändrades balansen. Flygande varelsers, och senare flygande maskiners, högre hastighet och rörlighet gjorde snabbt luftskeppen omoderna.
Flygets nytta i väpnade styrkor var länge känd och i och med Altorkriget kom flygvapnet till sin rätt på allvar för första gången. Motoffensiven mot Chronopia hade aldrig vunnit fart om inte de allierade hade haft luftherravälde. Raketvapen plockades också fram, till en början som primitiva luftvärnsrobotar eller flygburna markattackvapen, men senare, efter kriget, började man utveckla raketer som bärare av kärnvapen. I samband med denna utveckling började man också nå ut i rymden, och en kapplöpning började mellan FSRR och VEFA för att nå så långt ut i rymden som möjligt.
Den senaste innovationen i rymdkapplöpningen är den kardisk/trakoriska rymdfärjan, som startar som en raket och landar som ett flygplan och framförallt kan återanvändas. Genom detta har rymdfärder blivit billigare och mer frekventa. Trots detta är det bara ungefär 350 personer som någonsin har varit i rymden. Av dessa är det bara 18 som har satt sin fot på Lûnia, och månlandningsprogrammet avslutades 1482 med den nionde månlandningen.
Små enkla mekaniska beräkningsmaskiner, kapabla till addition och subtraktion (och i vissa fall även multiplikation och division), har funnits sedan länge. Enkla prototyper, om än så massiva och imponerande, kom till exempel som en biprodukt av urverk. Ett av praktexemplen är Kronolaaben i Tricilve, som fortfarande fungerar efter niohundra år. Ur urverken utvecklades additionsmaskiner som användes till det mesta, inklusive så trista saker som till exempel folkräknings- och bokföringsmaskiner.
Det stora genombrottet för beräkningsmaskiner kom en tid efter elektricitetens införande, och naturligtvis i krigets tjänst. Ända sedan förstärkarröret kom i användning i 1400-talets början fann man nya användningar för det. En av dess förmågor gällde bland annat att en signal kunde styra en annan, och redan på 1420-talet hade man byggt ett primitivt beräkningssystem för att styra fartygskanoner. Det blev dock inte särskilt populärt, då det ansågs för dyrt.
När Altorkriget bröt ut fick man dock återigen nytta av dessa primitiva beräkningssystem. Flera slagskepp modifierades med det nya beräkningssystemet. Det hade dock en stor nackdel i och med att alla beräkningar var hårdkodade i maskinen. En maskin fungerade bara på en kanon.
En andra generation kom i bruk under 1444 som kunde "mjukvarukodas" och på så sätt massproduceras för alla olika kanoner som fanns. Det enda man behövde byta ut var programmet som beräknade kulbanan.
En begåvad ung dvärgisk tekniker från Kardien, Tenar Benstark, använde ett av de nya och ännu inte levererade systemen för att försöka knäcka några av Svarta Tornets krypton. När han upptäckte att det inte bara gick utan till och med snabbare och bättre än han någonsin kunnat drömma om tog han sitt resultat till generalstaben, som genast lade beslag på Tenar och beräkningsmaskinen. Beräkningsmaskinens mångsidighet gjorde den plötsligt än mer värdefull. HMS Lenade fick helt enkelt vänta på en ny beräkningsmaskin till hennes kanoner, och allt som hade med beräkningsmaskinerna att göra gjordes ultratopphemligt över en natt.
När barbierna provsprängde sitt första kärnvapen drabbades Trakorien av något som mest kunde liknas vid strategisk panik. Man visste redan att barbierna kunde bygga alldeles utmärkta flygplan. Om dessa kunde fås att bära kärnvapen låg Trakorien pyrt till. Man var tvungna att bygga upp ett framskjutet varningssystem för att kunna få förvarning om barbiska kärnvapenanfall. Inte nog med det: all data från sensorerna måste sammanställas, bearbetas och presenteras för att en hotbild skulle kunna bedömas. De nya beräkningsmaskinerna, eller datorerna, visade sig vara ypperligt lämpade för detta arbete. Att få datorer att samarbeta och kommunicera med varandra var ett stort men inte ett oöverkomligt problem och 1458 var systemet igång.
I och med detta framskjutna varningssystems födsel började man också studera datorer i nätverk även civilt, och den första praktiska civila applikationen var ett biljettbokningssystem, tillverkat av Affärsmaskinsfaktoriet i Tricilve (AMFT) för flygbolaget Inter-Erebia. AMFT byggde också datorerna som krävdes för det trakoriska försvaret och drog naturligtvis nytta av sina erfarenheter därifrån. Genom det nya biljettbokningssystemet kunde Inter-Erebia se till att dess kunder kunde få biljetter bokade på några minuter istället för timmar, och fick därigenom en reell ledning över konkurrenter.
Dessutom visades det att datorer var av kommersiellt intresse, trots en AMFT-tjänstemans självsäkra uttalande tio år tidigare då han uppskattade världsmarknaden till omkring fem datorer. Sedan dess har datorerna fortsatt att utvecklas och blivit mindre och snabbare. En persondator från 1498 överträffar en beräkningsmaskin från 1448 hundratusenfalt!