Rymdskeppsskisser
En amerikansk Mk 72 AOV, standard-AOVn i den amerikanska rymdburna expeditionskåren. De tre bredbandsantennerna fälls ut efter skott. Eventuella vapensystem placeras i ett särskilt utrymme i de första två metrarna. I det här fallet är vapnet en så kallad "sveplaser". AOV-72 har en maximal acceleration på 18G, vilket den kan upprätthålla i fyra minuter. Det finns en tvåminuters reserv för att den ska kunna ta sig tillbaka till moderskeppet för att ladda om.
Den har semiintelligens, det vill säga att den har förmåga att göra logiska val utefter situationen utan mänsklig kontroll. Den har också en förmåga att utveckla en egen personlighet om den är aktiv tillräckligt länge, men den har inget självmedvetande. Piloter och tekniker ger ofta sina AOVer egna namn, ofta ordnade efter nummerordning så att AOV nummer ett på ett skepp har ett namn på A, AOV nummer två har ett namn på B, AOV nummer tre har ett namn på C och så vidare.
En rysk Mikojan/Gurevitj-39K stiger över Ladoga mot omloppsbana. Tekniskt sett är detta en IOV, men ryssarna använder inte den beteckningen på sina rymdskepp. De MiG-39K som exporterats till Mars och Titan kallas dock IOV av sina engelskspråkiga piloter och tekniker. MiG-39 har fått kodnamnet Ferret utanför Ryssland, och namnet har blivit omtyckt till och med av de ryska piloterna.
MiG-39 är ganska ovanlig för att vara en IOV, då den är byggd som jaktflygplan med attackförmåga och kapacitet att nå omloppsbana. De flesta IOVer är byggda som attackflygplan med jaktförmåga. Planet har två mans besättning, pilot och vapenofficer. Det är 26 meter långt och kan ta upp till sex ton vapenlast från mark till omloppsbana och 8,4 ton vapenlast från omloppsbana till mark. Det har god stealth-förmåga.
En amerikansk ICIOV-22B Cheyenne gunship skjuter en övningsrobot över Nevadaöknen. Cheyenne har tre mans besättning, pilot, vapenofficer och navigatör/radaroperatör. Dessutom kan den ta 12 fullt utrustade marinkårister som passagerare, som kan hoppa ut genom lastrampen baktill eller ta sig in i ett fientligt rymdskepp genom en dockningsring på undersidan. Dockningsringen har en lufttätt ring samt en riktad cirkelformad sprängladdning för att ta sig igenom fientliga skepps skrov om det inte finns någon luftsluss.
Bestyckningen på Cheyenne är god: den har en sveplaser under buken som kan fällas ut vid behov och en 22mm automatkanon i nosen. Dessutom har den tolv utfällbara vapenbalkar, sex på varje sida, vilka var och en kan hålla en pansarvärnsrobot eller en raketkapsel, eller motsvarande vapensystem.
En merkuriansk ROV-12 under full acceleration. ROV-12 har blivit standardjaktskeppet inom JDT-styrkorna, utom i de ryska styrkorna som föredrar sina egna inhemska Sukhoj-37 Sniper, vilket naturligtvis gör situationen knepigare för JDTs tekniker vilka alltså måste utbildas på ryska vapensystem och i ryska språket.
ROV-12ans stora motorer är fullt vridbara och kan alltså accelerera skeppet åt vilket håll som helst. Ett komplext gyroskopsystem gör att besättningsplattformen mellan motorerna är en fullt stabil och säker plattform även för vapen. ROV-12ans stora nackdel är dess begränsade sensorresurser. Dess lidar kan spana och låsa på 12 mål samtidigt, men räckvidden för spaning är begränsad, varför ROV-12 huvudsakligen används tillsammans med en stridsledande sensorplattform som till exempel ett vanligt krigsskepp. Detta är en nackdel som Su-37 Sniper inte lider av, men SU-37an är å andra sidan mer begränsad i rörlighet.
ROV-12 har tre mans besättning, en bränntid på 16 minuter under 7G och en uthållighet på femton dygn.
MDFSC James Tiberius, en LOV i de marsianska försvarsstyrkorna. Däcken är orienterade så att golvet är akterut, då det huvudsakligen är åt det hållet som "neråt" kommer att uppfattas när skeppet accelererar. En typisk LOV har en tjugominuters bränntid i 3G. James Tiberius har hela 24 minuters bränntid, men inte lika stor vapenlast som andra LOVer.
James Tiberius är 112 meter lång och kan bära totalt 86 rymdmålsrobotar. Dess försvarsnät omfattar tolv pulslaserbatterier, fem HVR-ramper med etthundratjugo hypersnabba robotar till varje och fjorton 36mm automatkanoner, vilket är ett ganska bra försvarsnät. Detta, kombinerat med James Tiberius höga rörlighet, innebär att skeppet har god överlevnadsförmåga på nära håll, men dess offensiva förmåga är dock begränsad. James Tiberius och hennes systerskepp, tillsammans med egna ROVer och AOVer, har därför som uppgift att försvara en skeppsstyrka mot fientliga AOVer och ROVer.