Rymdskepp i Evangelium

Tvärtemot vad de flesta hade räknat med användes inte den gamla skeppstypsterminologin när man började bygga rymdflottor. En helt ny terminologi utvecklades och den gamla terminologin fick vara kvar bland havsgående fartyg.

Istället byggdes en helt ny terminologi upp. Civila skepp finns av två sorter: lastare och dragare. En lastare är ett skepp vars uppgift är att skydda lasten från en fientlig omgivning. Lasten skyddas därför av rymdskeppets skrov. Till exempel så är alla passagerarskepp, tenderskepp och skyttlar lastare. En dragare är ett skepp som inte behöver skydda lasten, antingen på grund av att den inte är ömtålig eller på grund av att den skyddar sig själv, och därför inte behöver något skeppsskrov för att skydda sig. Dragare består i princip bara av en stor motor och en möjlighet att koppla på lastmoduler på släp. Den totala storleken av en dragare plus lasten är ofta tiofalt större än de största lastare, men dragaren är i sig ganska liten och består i princip bara av en stor motor.

Krigsrymdskepp kallades kort och gott för offensive vessels, som senare klassades efter storlek och förmåga. Krigsskepp består av fyra saker: framdrivningssystem, sensorsystem, vapensystem och pansar. Framdrivningssystemen är ofta överdimensionerade, eftersom taktisk rörlighet är en fördel i alla former av strid, rymdstrid icke undantaget, och stora motorer innebär stor rörlighet.

Längst ner i klassifikationen står Autonomous Offensive Vessels (AOV), vilket i princip är ett mycket flexibelt robotvapen. De är obemannade och styrs av en dator, men kan ta vissa taktiska initiativ. Dessa kan i princip klassificeras som vapensystem, men eftersom de har en egen rörlighet och kan utföra flera typer av uppdrag räknas de ofta som krigsrymdskepp i alla fall. En typisk AOV är tubformad, ca 6 meter lång och 1 meter i diameter. Ett antal antenner och sensorer kan fällas ut, och det finns normalt utrymme för diverse utrustning och vapensystem. En AOV kan ofta pressa upp accelerationer uppemot 15-20 G. Förenta Staterna har experimenterat med att använda en särskild typ av AOVer för att skicka elitstyrkor bakom fiendens linjer. Även om den har en passagerare i sådana fall så är det ändå AOVn som styr sig själv. Passageraren är bara last, och AOVn tar då det ganska lugnt, "bara" 8-10 G.

Därnäst hittar man Rapid Offensive Vessels (ROV) och dess närstående kusiner Interface Offensive Vessels (IOV), vilka båda är det närmaste man kan komma de jaktskepp som är så vanliga inom science fiction. Det som skiljer de senare från de förra är att IOVer har förmågan att ta sig ner i atmosfär och ut igen, och kan därför användas för markattack, medan ROVer är helt och hållet anpassade för rymdstrid. En speciell typ IOV är Infantry Carrier Interface Offensive Vessel (ICIOV), vilka tjänar som landstigningsfarkoster. Än så länge har sådana farkoster bara använts i övningar.

Rena rymdsstridsskepp hittar man i klassen Light, Medium och Heavy Offensive Vessels (LOV, MOV respektive HOV). Dessa är rymdskepp som är anpassade enbart för rymdstrid. Det som skiljer de olika klasserna åt är att HOVer kan bära både AOVer, ROVer och IOVer. MOVer kan bara bära AOVer, medan LOVer är begränsade till sin egna bestyckning.

Det talas om en ny klass krigsrymdskepp, närmare bestämt LSV eller Large Support Vessel, vars uppgift är att fungera som mobil bas för andra krigsrymdskepp och för infanteri. Än så länge finns det bara skisser på sådana skepp, men inga planer på att bygga någon eftersom det helt enkelt inte behövs. Xenofoba försvarsexperter hävdar dock att de måste byggas redan nu, eftersom det bevisligen finns andra varelser därute och vi måste vara förberedda om det visar sig att de är fientligt inställda.

Krigsrymdskeppens bestyckning består oftast av ett antal olika kanoner som skjuter allt från hypersnabba projektiler till laserstrålar, samt ett antal robotramper av olika slag. De flesta robotvapen har en konventionell stridsspets, men det finns även atombombspumpade lasrar som använder en liten atombomb för att skapa en kraftig kort pulslaser. De senare behöver inte komma i närheten av fiendeskeppen.

Man använder kraftigt pansar för att försvara sig mot inkommande eld, och skroven är ofta byggda som en bikaka och kan täta sig själva vid skrovgenombrott. Detta är dock bara sista utvägen – man använder sig av snabba kanoner, både av lasertyp och projektiltyp, för att skjuta ner inkommande robotar innan de hinner göra skada. Närförsvarskanoner placeras i något som kallas för ett försvarsnät – försvarsnätet är alltså kanoner som skjuter ner fientliga robotar och inte något konstigt kraftfält. Att tränga igenom ett försvarsnät innebär att en robot lyckas komma så pass nära att den skadar fiendeskeppet, något som kräver fler robotar än vad fienden kan skjuta ner samt taktiskt skicklighet för att robotarna ska kunna komma i målets "döda vinkel" där försvarsnätet inte kan träffa roboten. Det krävs mycket taktisk skicklighet för att överbelasta ett försvarsnät och på så sätt skapa en tillfällig död vinkel att anfalla igenom.

När överljusdriften blir mer allmän så kommer rymdskepp också delas in i interstellära rymdskepp och lokala rymdskepp. De tidigare är de som har möjlighet att färdas mellan stjärnor, medan de senare är de som inte kan det.

USSC Little Big Horn – ett exempel på en MOV i Evangelium

Rymdvapen

Det finns flera olika vapensystem som används av rymdstyrkor. Den stora delen av den offensiva slagkraften levereras med diverse robotvapensystem. Flera robotar kräver att man ska nå kontakt med själva målet för att kunna göra skadeverkan. Här räknas alla konventionella robotvapensystem. De är billiga men kan inte alltid nå målet, eftersom försvarsnäten ofta skjuter ner dem innan de når målet.

Kärnvapensystem behöver inte nå målet för att slå ut det. Den massiva strålningen, både i form av partikelstrålning och radiostrålning, är skadlig även på håll. Dessa är dock mycket dyrare, varför de inte används så ofta. En effektivare lösning är en atomlaserstridsspets. En sådan stridsspets är en atombomb, vars strålning pumpar upp ett antal laserrör till ofattbart höga energinivåer och släpper iväg energin som ett laserskott vardera. Dessa laserskott ligger i röntgen- eller gammastrålningsspektrat och är oerhört kraftfulla. Eftersom atomlasrarna gör nästan lika mycket verkan som en vanligt atomstridsspets men på längre avstånd så är dessa relativt vanliga vapen, mer vanliga än vanliga atomstridsspetsar i alla fall.

En stor fördel med atomlasrarna är att de kan hållas borta från själva stridsområdet, så det är svårt att försvara sig mot dem. En vanlig atomstridsspets måste komma relativt nära målet för att kunna göra skada, och kan därför skjutas ner av försvarsnät. En annan orsak till att man undviker vanliga atomvapen är att de räknas lustigt nog som massförstörelsevapen, medan atomlasrar inte räknas som massförstörelsevapen och därmed är mer okej att använda.

Det enda offensiva projektilvapnet är kölslungan. En kölslunga är ett stort vapen som monteras längs med kölen på ett stort rymdskepp. Man kan hitta dem på de flesta offensive vessels, från lätta och uppåt. Kölslungan accelererar en lätt projektil till relativistiska hastigheter (hastigheter nära ljusets), vilket vid träff gör nästan lika mycket skada som ett litet kärnvapen.

Förutom kölslungor kan alla dessa vapensystem användas med robotar och AOVer. AOVer är träffsäkrare, inte på grund av att de siktar bättre utan för att de kan avgöra rätt skottillfälle. I viss mån kan även ROVer användas för dessa syften, men de är för stora och för orörliga jämfört med AOVer. Markmål kan anfallas med alla vapen ovan. Vapenverkan kan dock inte levereras med AOVer. Istället används en IOV för att anfalla markmål.

Defensiva vapensystem är alla de vapensystem som används för att skydda rymdskepp eller omloppsbanor. Detta omfattar alla de AOVer som är avsatta för försvarstjänst, ROVer samt projektil- och laserkanoner och antirobotrobotsystem. Samtliga dessa skjuter hellre än bra, det vill säga att man vräker hellre på med fler skott än ökar precisionen. Eftersom avstånden är kortare behöver man inte så hög precision som de offensiva vapnen. Dessutom behöver man inte lika mycket eldkraft. Detta gör att det går tusentals defensiva skott på varje offensivt skott som avfyras.

Projektilkanoner är antingen vanliga automatkanoner antingen kemiskt eller elektriska drivna. De kemiskt drivna kanonerna har något form av drivmedel, ibland i ett fast block eller hylsa, men oftare i form av två vätskor som blandas i kammaren. De elektriskt drivna är små masslungor, som accelererar sina projektiler på magnetisk väg. En elektisk kanon har fördelen att den inte behöver något drivmedel och alltså totalt sett är lättare, men den kemiskt drivna kanonen har mycket högre eldhastighet.

Laserkanoner är även de antingen kemiska eller elektriska. Den elektriska lasern har fördelen att den slipper släpa med sig drivmedel eftersom den får sin energi från skeppets reaktor. Den kemiska lasern har dock ofta kraftigare pulser. Kemiska lasrar är alltid av pulslasertyp, det vill säga att varje skott är en kort puls. Elektriska lasrar kan vara av pulslasertyp, men kan också vara av sveplasertyp. En sveplaser är en laser som är aktiv under en längre tidsperiod, ofta uppemot sekunden eller mer.

Antirobotrobotar är hypersnabba robotar av semiaktiv typ. De har en rudimentär styrkontroll och en mycket kraftig motor. Vapenplattformen belyser ett mål med sin lidar eller radar, och roboten styr sig in mot ekot. Eftersom sådana vapen antingen flyger i vacuum där styrfenor inte skulle fungera alls, eller i så hög fart att eventuella fenor skulle slitas av så styr roboten genom att smälla av en väl vald sprängladdning som sitter på robotens utsida, vilken ändrar robotens kurs. Ofta skjuter man av salvor om ett halvdussin robotar mot varje fientlig robot, och ger dessa understöd av automatkanons- och lasereld från alla plattformar i närheten.

I det här sammanhanget blir AOVer och ROVer ofta reducerade till framskjutna och mobila plattformar för försvarsnätvapen, och får därför också uppgiften att slå ut fiendens framskjutna försvarsnät.

Det ska påpekas att totalt femtiosex "rymdstrider" har lett till avfyrande av vapen sedan 2045. Tolv av dessa inträffade 2045 i samband med den rysk-kinesiska konfrontationen vid Jupiter, och dessa är de enda "fullfjädrade" rymdstriderna. Övriga har inträffat i samband med pirat- eller terroristdåd och har egentligen bara inneburit att skarpa skott avfyrats mot mål som inte kunnat försvara sig. Det innebär att man inte har så mycket direkt erfarenhet av rymdstrider, annat än simuleringar, krigsspel och övningar.

Tillbaka till Evangelium