Då många stora bestar som äventyrarna kan stöta på (och även vissa äventyrare) har rejält höga värden i Tåla Stryk, infinner sig ett litet dilemma: Det där jättestora monstret med +50 i Tåla stryk ska enligt grundreglerna dra av så många Ont den har från alla sina slag. Efter att ha tagit omkring 10-15 Ont brukar de flesta varelser då vara nere på noll i sina slag för Döda och/eller Våld, vilket gör det till en lätt match för äventyrarna att expediera också de tåligaste odjur.
Mitt förslag till nya regler är följande: man drar av mellanskillnaden mellan Tåla Stryk och den egenskap man försöker använda från den negativa modifikation man skulle få. Ett annat sätt att formulera det, och lättare att räkna med, är, att om vi tänker oss att Tåla stryk skulle "räknas ner" precis som de klassiska KP:na i vissa andra spel, så kan man inte ha högre i en egenskap än man har kvar i Tåla stryk. En varelse med +15 i Döda och +45 i Tåla Stryk kan således ta 30 Ont innan den börjar få några avdrag. (Innan dess retar man bara upp besten...) Detta kan även gälla på lägre nivåer, dvs den äventyrare som har +13 i Tåla Stryk och +8 i Våld får inget minus på Våld förrän han tagit minst 6 Ont.
De Djupas språk är en osannolik härva av slurpanden, smackanden, gläfsanden, gurglanden och andra strupljud och låter för människor helt oartikulerat. Det går egentligen inte att skriva Djuphavstunga med vanliga bokstäver, men för enkelhetens skull kan man stava enligt följande:
Smackande långt fram i munnen stavas (!)
Smackande långt bak i munnen stavas (!!)
Slurpande stavas (!!!)
Gurglande stavas (!!!!)
Gläfsanden stavas som de låter, t ex "blöh!" eller "(!!!!)aff!"
De Djupas teknologi är inte överdrivet avancerad, men de representerar trots allt en djuphavscivilisation med åtskilliga tusen år på nacken och de har således jäkligt schyssta prylar inom vissa specialområden. Dessa är dock sällan anpassade för människors landliv.
Djuphavsglödklot: 100 Pix. Har Du svårt att tränga ner i de där riktigt djupa djuphavsgravarna utan att kunna se handen framför Dig? Är Du trött på att ständigt bryta av spröten på ryggfenan då Du slemmar fram genom undervattenstunnlarna vid kusten? Vill Du kunna läsa den store filosofen (!!!!)olf (!!!)(!)(!)s senaste verk då de andra i Din grotta gått och lagt sig? Då är vårt Djuphavsglödklot verkligen något för Dig! Med hjälp av nyligen upptäckta feromoner drar denna lilla (2 tums diameter) glaskula till sig ett slags självlysande alger som ger ifrån sig ett lagom dunkelt fosforescerande sken. Feromonerna garanteras att fortsätta fungera i minst sjuhundra år. En ljuskälla som varar länge, utan de skyhöga kostnaderna för permanent magi. Kan även användas för att locka till sig smarriga fiskar nere i djupen. Klotet fungerar ett äventyrarliv ut, men upphör att lysa efter att ha varit borta från havsvatten i ett dygn. Måste sedan "laddas upp" (dra till sig alger) genom att vara nedsänkt i havet i någon timme eller så beroende på algtillgången i vattnet. Ljuset är blekgrönt och lite svagare än en fackla (-2 på alla slag som kräver synen, om Djuphavsglödklotet är den enda ljuskällan och man inte har Mörkersyn).
Halskedja till Djuphavsglödklot: 50 Pix. Praktisk halskedja försedd med ett ihåligt smycke där Djuphavsglödklotet kan förvaras så att Du inte lyser upp sin omgivning då Du inte vill. Tillverkas i 18 karats mystisk guldlegering.
Tiara till Djuphavsglödklot: 180 Pix. Om Du verkligen vill kunna arbeta medan Du utnyttjar Djuphavsglödklotets fulla lyskraft, är detta det perfekta tillbehöret för Dig. En hållare i form av ett vackert kvinnoansikte (vilket av andra varelser oftast uppfattas som en fasansfull djuphavsdemon - övers. anm.) håller klotet på plats ungefär åtta tum ovanför Dina ögon. Tillverkas i 18 karats mystisk guldlegering med vacker gravyr (vilket av andra varelser oftast uppfattas som fasansfulla djuphavsdemoner som utför onaturliga sexuella handlingar - övers. anm.) och fästen för sexton ädelstenar. Det exakta värdet beror på ädelstenarna, från bärnstenar (+10 Pix) till diamanter eller rubiner (+800 Pix). Passar inte på en mänsklig skalle, och förutom De Djupa skulle endast dvärgarnas smeder klara att smida om legeringen utan att samtidigt sabba dess vackra rödaktiga lyster.
Äventyraren ägnar mycket tid åt att tänka på "de stora frågorna", vilket gör att han lätt glömmer bort andra och mer praktiska göromål.
Äventyraren kan andas både i luft och i vatten. Fördelen gör även att kostnaden för att lära sig Simma halveras. Däremot får man inte automatiskt något värde i egenskapen från början.
Djupingarna ser närmast ut som en korsning mellan grodor och djuphavsfiskar av det mer groteska slaget. De är kortare än de flesta människor, drygt fem fot långa, men inte direkt Korta. Ett par olika tecknares tolkningar hittar du här och här. De stinker av fisk, men deras nackdel Känsligt Luktorgan används inte för verkligt äckliga stanker. Istället är de desto mer känsliga för parfym och liknande.
Den stariliska världens Djupingar kännetecknas främst av sina mer eller mindre lyckade försök att vara djupa. De dyrkar Den Förjävligt Djupe, som anses vara alla Djupingars fader och den djupaste varelse som någonsin nedstigit till den stariliska världen.
Djupingarna har en avancerad civilisation nere i havsdjupen, med städer och tempel och hela faderullan. De håller sig väldigt mycket för sig själva och söker endast i undantagsfall kontakt med andra raser.
På vissa ställen i världen har de dock slutit vissa avtal med befolkningen i ett område. Genom vissa groteska ritualer i horisontalläge har de korsat sig med människor eller andra dödliga varelser. Avkomman, och normalt även avkomman av åtföljande korsningar, utvecklas sakta från att ha fötts som nästan helt mänskliga till att bli mer och mer som Djupingar. Till slut stiger de ner i havet och får evigt liv då de förenar sig med De Djupa.
Djupingar har fördelarna Evigt Ung, Mörkersyn, Amfibie, Tänder och Klor samt Tjockt Skinn. Detta balanseras av nackdelarna Motbjudande, Filosofisk, Känsligt Luktorgan (5), Långsint och Taskigt Tidssinne.
