Jag skulle vilja berätta om en liten händelse som ägde rum inte för så länge sedan och som gav upphov till denna bild. Det var jag och Kornella (fotografen av bilden) som åtagit oss ett viktigt uppdrag i främmande land. Uppdraget var kanske inte nobelt, men ändå relativt intressant då vi sökte finna svaret på varför en pojke i en liten by döpts till Skägg. Teorin om att han skänktes namnet bara för han föddes med skägg lät löjligt och vi ville få reda på det verkliga skälet. Därför beslöt vi oss för att fråga Det trevliga "men mycket högljudda" oraklet i norr.
Vi hade färdats många dagar och många nätter. Jag började tycka det var tråkigt att räkna hästens öron om och om igen. Kornella hade också börjat ledsna på att räkna sina hårstrån vilket gjorde att hon börjat räkna våra proviant. Denna uppgift avslutade hon snabbt då det stod klart att vi bara hade fem kanelbullar kvar i matväskan. Alltså bara två timmar kvar att leva…
Då en timme hade gått och de två kanelbullarna som var kvar började leva farligt, kom våran räddning likt en skänk från ovan. På vägen låg en nybakad gräddtårta med marsipannallar. Glädjen var överväldigad vilket vi visade med den traditionella lyckodansen varpå vi avnjöt tårtan och dess härligheter. Dock visade det sig att tårtan innehöll ett mycket starkt sömnmedel som genast började verka. Det var en mycket listig FÄLLA och snart sov vi båda likt fladdermöss om dagen (jag vet inte så många andra djur som sover på dagen).
Vi vaknade av ett ryck och fann oss själva fastkedjade i varandra rygg mot rygg. På vara näsor var det även knytet två röda rosetter vilka var hopplösa att komma ifrån (speciellt med händerna bakbundna). Läget hade börjat se riktigt mörkt ut (det började skymma) när en gestalt uppenbarade sig i den välvda stenöppningen. Det visade sig vara en naken kvinna… - EN NAKEN KVINNA!!! som visade upp sig utan pardon, så att säga. Det enda som hindrade mig att vissla den traditionella "Wipp weeeeeeeee!" var det konstiga fenomenet med kvinnans ben. De var mycket långa (vilket inte gjorde någonting), men de var fyra. Fyra ben. Kornella hade också uppmärksammat detta vilket märktes då han viskade, "Det är en kentaur"… Vilken tragedi, vi var långt hemifrån och även tillfångatagen av en kentaur. Livet är verkligen hårt då det vill sig till.
Men som alla sagor har även den här ett lyckligt slut (finns det dumma sagor?). Det visade sig vara en kentaur modell som tillfångatagit oss. Hennes krav för att vi skulle bli släppta var att hon blev fotograferad och medtagen i den kända tidningen "Faneiboy ". Ett annat krav var också att vi skulle lerbada med henne (varför vet jag dock inte). Där satt jag i ett stort badkar av lera, stirrandes på de små hålen i taket, hörandes på de två kvinnorna som pratade med varandra. Och efter att hört två livshistorier (ni vet hur kvinnor kan vara då det bär iväg) kunde vi äntligen bege oss hem…
Bara för att vi återvänt hemåt betyder inte att vi gav upp letandet efter svaret. Nej kära läsare. En dag fann vi orsaken till namnet Skägg, men det är en annan historia…
"Vi kan väll vara vänner, fastän jag förgiftat och kedjat fast er? Det tycker jag verkar rimligt." /Deara
Ett utdrag ur Faneiboy.
Reporter Andre´ och Kornella.
Fotografering Kornella
|
|
|
Ljus och lykta används för att leta upp framtida modeller för Playelf. Om du har några bilder som du tror passar här, kontakta mig på krille@foxtail.nu så kanske vi får se din favoritspetsöring här.