Erm... jag kanske skulle varna lite och tala om att det här är en sida sprängfylld av satir. Bara utifall att det inte skulle gå fram helt och hållet...

- Krille

En anspråkslös meny

För en liten tid sedan, när jag åt en pizza på Prima här i Skövde, slogs jag av en skrämmande tanke. Jag började fundera på pizzans ursprung. Visserligen är den moderna pizzan amerikansk och skulle därmed kunna ses som en produkt av den amerikanska kommersialismen, men ursprungligen kommer den faktiskt från Italien. Och Italien är ju framförallt känt för två bidrag till det moderna samhället: maffian och fascismen. Det var en skrämmande tanke att den enkla maträtten, en rund degbit med fyllning, i själva verket var ett förtäckt stöd för fascism och organiserad brottslighet. I skummet på den bayerska ölen i glaset framför mig såg jag plötsligt stålskodda stövlar, taktfast marscherande, höjda högerarmar och högljudda "Sieg heil"-rop. Med avsmak ställde jag ifrån mig den tyska ölen.

När jag tänkte vidare på saken blev det inte bättre. Ta hamburgaren, den andra amerikanska nationalrätten och även den en symbol för det exploaterande USA. Den första hamburgerliknande rätten är faktiskt fransk och kom till ungefär samtidigt som revolutionen. Revolutionens terror är ingenting som man gärna vill kopplas samman med, än mindre om det dessutom sker via regnskogsdöd och exploatering.

Kebaben på pizzan slog mig som en kräkreflex i magen. Jag fann till min stora fasa att jag, genom att beställa en kebabpizza, råkat stödja eller i varje fall sympatisera med diverse muslimska terrorgrupper som Hamas och Hezbollah och deras antisemitiska åsikter. Det här kunde bara inte fortgå! Jag lämnade snabbt pizzerian och siktade mot en kinesisk restaurang, då det plötsligt slog mig att den kinesiska kommunistiska regimen hade angripit tusentals ungdomar och studenter på Himmelska Fridens torg i Beijing när dessa demonstrerat för demokrati. Det var ju otänkbart att ställa mig bakom sådant. Inte heller den spanska paellan lockade när fascismen i Spanien bubblade upp i minnet, och tankarna på japanernas illdåd under sitt imperialistiska korståg i Mongoliet, Kina, sydostasien och Stilla Havet under kriget gjorde att tanken på sushi kändes besk.

"Men svensk husmanskost ska jag väl kunna äta" tänkte jag och riktade mina steg mot en restaurang som utlovade dessa läckerheter. Jag hade precis börjat sleva i mig ärtsoppa med fläsk, senap och punsch när Gustav II Adolfs och Karl XIIs krig i hela Europa marscherade fram bakom mina ögon. Jag såg framför mig dånande svenska kanoner på polsk och rysk mark. Vikingars härskri ljöd också i mina öron, midvinterblot fördunklade sommardagen och namnet Lindisfarne smällde till innanför pannan. "Man kan fanimej inte äta nånting om man ska ha nån moral" tänkte jag, satte ner skeden i soppan igen, torkade mig om munnen och steg upp.

"Smakade ärtsoppan?" frågade kyparen när jag var på väg ut. "Nej, det gjorde den inte, ditt fascistiska imperialistisiska rojalistiska kommunistiska antisemitiska äckel till nazistisk maffialakej!!!" hade jag lust att vråla mot honom. Men det gjorde jag inte, snäll och beskedlig som jag är. Min tysta protest fick räcka.

Visst är det skrämmande att restaurangbranschen har sådana förtäckta värderingar? Mat borde förbjudas!