Iynisin
"Varför skulle vår krigskonst vara ondskefull? Är det inte bättre att lära sig vad som dödar så att man kan undvika att göra det, än att inte göra det och riskera att man gör det av misstag? Var ligger felet i att söka kunskap om någonting, så att man med medkänsla och ansvar kan göra rätt efter eget samvete? Vi lär oss för att undvika att göra fel, inte för att bli bättre på att göra fel."
– n’Shaesta Hilena
I andras ögon
De vanligaste åsikterna om iynisin är att de är nyfikna, artiga, anti-auktoritära, flitiga, något tillbakadragna och mycket religiösa. Det är allmänt känt att man aldrig ska reta dem. Skulle en iynisin bli retad tillräckligt mycket är det lätt hänt att han tappar kontrollen och blir mycket våldsamma. De är mycket skickliga inom närstrid och tränar med religiös nit.
Thrakinde har stor respekt för iynisin. Bland thrakinde sägs det att iynisin är andeväsen som skapades av Althea för att stå emellan människorna och thrakinde, då människorna var tämligen destruktiva då de precis blivit utkastade från Althea. Thrakinde visar därför stor gästfrihet mot iynisin.
Människor tycker normalt inte så mycket om iynisin, i synnerhet människor i de samhällen som har slaveri. Eftersom iynisin har starka frihetsideal tycker människor i samhällen med slaveri, i synnerhet de människor som äger slavar, att iynisin är blåögda idealister som lägger näsan i blöt i affärer som inte angår dem. Religiösa människor brukar normalt ogilla eller till och med hata och förfölja iynisin, då iynisins idéer om att Gud och universum skulle vara samma sak ofta står stick i stäv med de flesta religioners idéer om gudar som står utanför världen eller gudar som oerhört kraftfulla hjältar i en panteon. Övriga människor behandlar iynisin med stor misstänksamhet och försiktighet eftersom deras våldsamhet om man pressar dem över gränsen är ökänd.
Fysik
Iynisin är en mycket människolik ras, fysiskt sett tillräckligt lik för att lura ouppmärksamma människor och oerfarna thrakinde. Tittar man närmare så finner man dock tydliga skillnader. Deras ögon har ofta gula, gulbruna och bruna färger. Klargröna ögon förekommer också och anses vara ett tecken på stor vishet, men grå, blå, blågröna och grågröna ögon förekommer vad man vet inte hos iynisin. Deras finger- och tånaglar är korta indragbara klor. Klorna är inte så stora att de i sig är dödliga, men det gör ont att bli riven med dem.
De mest synliga skillnaderna är dock öronen och hårväxten. Ytteröronen är långa, spetsiga och fullt rörliga. Utöver att de är en del av kroppspråket så kan iynisin fokusera sin hörsel, en egenskap som ingen annan ras på Fo’ur har. De är också, på grund av sin storlek och form, synnerligen bra på att fånga upp även de svagaste ljud. Den andra stora synliga skillnaden är hårväxten. Hårväxten fortsätter från huvudet längs med ryggraden ner till korsryggen. Detta syns dock inte så mycket om iynisin är fullt påklädda, annat än vid nacken.
Iynisin är normalt smidiga och vältränade. Det är väldigt sällan man hittar iynisin med fetma. De har lite bättre grundförutsättningar än människor, men skillnaden är nästan negligerbar. Den stora skillnaden kommer dock från deras kultur. Genom att iynisin alltid tränas i stridskonst sedan barnsben så får de en grundsmidighet som är överlägsen människor. En vältränad människa kan dock ligga på samma nivå som iynisin. Rent styrkemässigt ligger dock iynisin lika bra till som människor.
Mentalitet
Iynisin är normalt nyfikna, vänliga och artiga, men något tillbakadragna till sättet. Man kan ibland få en känsla av att de håller tillbaka något.
Faktum är att de håller tillbaka en hel del. Alla iynisin har en hel del aggressiva instinkter som de håller i schack med hjälp av stridskonstträning och regelbunden meditation. Ibland kan det hända att de tappar kontrollen, och då vill man inte vara i närheten av dem. Som tur är händer det inte ofta. Det vanligaste är då de utsätts för anfall med soryu eller al’shakhin, då det mycket lätt kan hända att de tappar kontrollen och går bärsärkagång.
Iynisin är inte särskilt materiella av sig. De få ägodelar som de värderar är alltid förknippade med familjen eller klostret, till exempel arvegods och gamla släktvapen. De sätter heller inte särskilt stort värde på kläder. Många går nakna hemma och av tradition ska man aldrig ha kläder på sig under träningen annat än stödlindor på ben och underarmar.
Iynisin håller mycket hårt på sin frihet och har mycket starka frihetsideal. Själva idén att kunna äga en annan tänkande varelse går tvärt emot deras principer och de kan ofta bli mycket ilskna över slavägare och slavhandlare, faktiskt på gränsen till att fysiskt våld används. Det är näst intill omöjligt att hålla en iynisin som slav – iynisin skulle helt enkelt vägra acceptera det och antingen rymma, försöka döda sin "ägare" eller ställa till slavuppror. I värsta fall skulle han förmodligen ta livet av sig hellre än att vara en annans ägodel.
Religion
Iynisins kultur är helt centrerad kring religion. Det finns inga iynisin som inte är religiösa och det mesta i iynisins liv har en religiös undermening. Deras tro finns sammanfattad i en skrift, "sathra’an suriya", vilken beskriver bakgrunden till allt liv. Den saknar skapelsemyt, utan beskriver istället livets ursprung mer filosofiskt som att "livet är Guds sätt att iaktta och försöka förstå sig själv". För iynisin är självförståelse och förståelse av andra inte bara positivt, det är, om man så vill, Guds mening med varat.
Gud är, enligt iynisin, hela universum. Det är inte en utomstående skapare. Detta är slutsatsen av paradoxen med Viljan och Ordet – viljan att skapa universum och förmågan att göra det. En strukturerad tanke kan inte finnas utan ett språk. På samma sätt kan inte ett språk finnas utan en vilja. Därför kan inte Viljan finnas utan Ordet och Ordet kan inte finnas utan Viljan. Det är omöjligt att säga vilket som kom först. För iynisin är Viljan förmågan att iaktta universum och Ordet är förmågan att beskriva universum. Båda kräver ett universum att iaktta och beskriva, och alltså måste det finnas ett universum innan eller samtidigt Viljan och Ordet kom till – Vilja och Ord utan universum kan helt enkelt inte finnas. Återigen är det omöjligt att säga att någon kom först, varför alla tre måste ha tillkommit samtidigt. Vidare måste alla tre, för att kunna tillkomma samtidigt, vara samma sak, varför iynisin konstaterar att Viljan och Ordet, det vill säga Gud, och universum måste vara samma entitet. Denna tanke, att Gud och universum, är samma sak, syns extra tydligt i iynisins språk där samma ord används både för Gud och universum. Iynisin hävdar också att universum är medvetet på en nivå som helt enkelt inte kan uppfattas utan soryu eller magi.
Iynisin tror på reinkarnation. Enligt dem har allting en själ som uppgår i universums övergripande medvetande i döden, för att senare, helt eller delvis och eventuellt med delar av andra själar, återfödas i en annan varelse för en ny cykel av självutforskande och utforskande av universum. Det finns ingen himmel, bara en viloplats inför nästa cykel. Gamla iynisin kan ibland längta till "den plats där inga skuggor finns", vilket är ett vanligt sätt att beskriva viloplatsen inför nästa återfödelse.
Iynisin är mycket religiöst toleranta. De accepterar vilken tro som helst under förevändningen att varje religion är ännu ett betraktelsesätt på Guds och universums natur – helt enkelt ännu ett steg på vägen till att förstå vad Gud är. De stället gärna upp i teologiska debatter om saken i syfte att lära sig andra varelsers sätt att se på universum och därmed lära sig ännu en detalj om Gud.
"Sathra’an suriya", vars titel bäst kan översättas med "att tänka på vägen", är det närmaste en helig skrift som iynisin har. Skriften skrevs för nästan 1100 år sedan och kopieras för hand neråt i generationerna. Den är indelad i fyra volymer. Den första volymen är den äldsta och beskriver universums natur, men inte dess skapelse. Det är i den delen som grunden för iynisins religion läggs upp. Den andra volymen behandlar filosofi och jämförande religionskunskap. Den tredje volymen är en instruktion i stridskonst, självkontroll och meditation. Den fjärde delen behandlar strategi och taktik.
Samhälle
Iynisin lever huvudsakligen av jordbruk. I och med att de är så fåtaliga är det sällan någon konkurrens om landyta, vilket annars är fallet. Även fiske står för en betydande del av maten.
Man lever i ett tätt knutet samhälle baserat kring familjen. En familj hålls ihop av två faktorer, respekt för de äldre och hänsyn för de yngre. Religionen spelar en stor sammanhållande roll i iynisins samhälle. Alla unga får lära sig att läsa och skriva i kloster, samt att de dessutom får lära sig stridskonst och meditation. De mest begåvade kan få inträda i klostret.
Stridskonsten är en mycket viktig del för iynisin. För dem är det en metod att lära sig självkontroll. Iynisin har en mycket hög aggressivitetsnivå från grunden. Eftersom iynisins stridskonster lägger mycket stor tyngdpunkt på självkontroll är det naturligt för dem att använda stridskonsten som ett kontrollmedel för sin aggressivitet. För dem är det inte en fråga om att bli bra på att slåss, utan att lära sig kontrollera sig själva så att de inte börjar slåss. Därför är också det vanligaste sättet att "behandla" ett överaggressivt problembarn att lära honom stridskonst och träna honom stenhårt under övervakning.
Det finns ingen regering eller nation för iynisin. Den enda sammanhållande statsbildningen är klostren och nätverken mellan dem, men den har ingen beslutande makt över iynisin utan bara ett ansvar för deras utbildning, träning och skolning. Iynisin utser ibland en krigsherre, vars uppgift är att mönstra trupper och leda dem i strid. Krigsherren underhåller och upprätthåller vaktstyrkor med hjälp av bidrag från klostren. En krigsherre har dock ingen som helst civil makt och skulle han försöka utöva någon sådan så skulle han vara dödsdömd. Denna till synes anarki har att göra med att iynisin har ett mycket starkt frihetsideal. De vill inte låta någon bestämma över dem mer än absolut nödvändigt. Å andra sidan vill de heller inte bestämma över andra.
