Stacken
"Vi är ett med allt. Vårt sinne är en del av hundratals. Vårt minne sträcker sig över eoner. Men inte ens vi minns tiden före Människans ankomst. Men det finns historier. Det sägs att när Människan anlände var det i de stora Tornen, då Himlen delades och Tornen steg ner.
Detta måste ha hänt för mycket länge sedan om inte ens vi minns det. Vi minns dock hur Människans välde försvagades och började falla. Vi minns hur de i sin fruktan för oss isolerade sig och glömde bort, glömde bort allt om sitt ursprung och vad de är.
Människan är vilsekommen. Deras kunskap faller i glömska och om de inte ska förlora allt så måste vi rädda det. I sin fruktan förstår dom oss inte. De bekämpar oss med alla medel. Bara de som fallit längst är villiga att ta emot oss. Därför är de fördömda."
– Stack Elshass’an nar Vugene
Ett av de fyra samhällsbyggande släktena på Fo’ur är Stacken. Släktet består av tre varelser, närmare bestämt en äggläggande hona kallad "drottning", en befruktande hanne kallad "kung", och en steril hanne kallad "stekel". Stackvarelserna är i sig inte särskilt intelligenta och har inte ens självmedvetenhet, men alla syskonstackvarelser som en drottning "föder" är sammankopplade med varandra. Till en början är det enbart ren instinkt som driver dem. En drottning befruktas av kungar så att hon börjar lägga ägg. Ur äggen kläcks sedan steklar som sedan börjar söka upp passande värdar. Äggen reagerar på värmeväxlingar och frånvaron av besatta värdar, varför de kläcks först efter en kort mognadsperiod och bara om det finns något varmare djur i närheten (upp till ca 10 meter) och om dessa inte redan är besatta av en stekel.
En stekel är ungefär trettio centimeter lång från ena änden till den andra och blekgul i färgen. Själva kroppen är ungefär sju centimeter lång och tre centimeter bred. Den saknar huvud och kroppsöppningar, men den har en lång svans och fyra kloförsedda ben. Svansspetsen har en giftgadd som lossnar när den sticks in i en värd. Gadden sitter sedan kvar och pumpar in ett paralyserande gift i värden. Den simmar fram genom vatten med hjälp av svansen och kan också krypa med sina fyra ben. Klorna, en på varje ben, används också för att ta sig in under huden på en värd då den är paralyserad. Den tar sig in vid korsryggen och arbetar sig sedan uppåt.
Steklar har inget eget matsmältningssystem – det har bara drottningar – och kan bara leva i några timmar utanför ägget. Den är alltså beroende av att snabbt hitta en värd att besätta och dra näring från. Dess sinnen är begränsade till ett övernaturligt sinne som används när den ska identifiera nedre delen av ryggraden, samt ett luktsinne och ett känselsinne som reagerar på vibrationer i marken eller i vattnet och som båda används för att finna en lämplig värd.
En stekels första instinkt när den kommer ur ägget är att "besätta" en värdkropp. De överfaller en potentiell värd och försöker paralysera denne med sin giftgadd. Därefter biter den sig in under huden på ryggen och kryper fast på ryggraden. Sedan kopplar den ihop sig med värden och börjar ta över dennes sinne helt och hållet. Processen är ytterst plågsam och värdens personlighet bryts ner bit för bit under tiden. När det paralyserande giftet släpper är det inte särskilt mycket kvar av värdens personlighet som kan kämpa emot och när processen är klar är stekelns och värdens sinnen helt och fullt integrerade.
Steklarna kan besätta människor eller thrakinde. Det är inga problem med att besätta thrakinde – Stacken och thrakinde utvecklades parallellt på Fo’ur, så Stacken är väl anpassad till thrakinde. Däremot är det problem med människor. Saken är nämligen den att mänskligt hår är giftigt för steklarna och gör det också svårare för stekeln att knyta ihop sitt sinne med värdens. Normalt sett är det inga problem om människan inte är extremt hårig. Det är också lättare för stekeln att besätta kvinnor än män på grund av männens mer rikliga kroppsbehåring. Dessutom luktar människokvinnor "mindre illa" än män på grund av deras mindre rikliga kroppsbehåring, så därför besätts ofta fler människokvinnor än människomän. Det går fortare att besätta en mindre hårig människa än en hårig just på grund av håret, men det tar fortfarande längre tid än thrakinde och är också mer plågsamt för människan.
Steklarna kan inte besätta iynisin. Eftersom dessa har kraftig hårväxt av huvudhår längs med ryggraden hela vägen ner till svanskotan kan stekeln över huvud taget inte närma sig korsryggen. Det hindrar dock inte stekeln från att försöka, och stekeln upptäcker i alla fall inte att den gett sig på fel värd förrän efter att den har förgiftat offret. En stekel som försöker besätta en iynisin kommer att krypa omkring på kroppen för att hitta ett sätt att ta sig in till ryggraden utan att komma i närheten av hår. Om inget stoppar stekeln blir den desperat och tar sig in i alla fall någon annanstans, men kan fortfarande inte närma sig ryggraden. Till slut kryper den ihop i bukhålan och lever där ett parasitiskt liv i iynisin. Ibland gör den ett försök att närma sig ryggraden vilket som vanligt misslyckas. Dessa försök innebär svåra buksmärtor för iynisin följt av inre blödningar vilka kan vara livshotande.
En typisk Stack består av omkring 500-1000 värdvarelser. Ca 58% av Stackens värdvarelser är thrakinde, jämt fördelade över könen. 22% är människokvinnor och 17% är människomän. Stacken kan även besätta andra varelser, och dessa utgör de sista tre procenten. Huvudsakligen är dessa värdvarelser någon form av rovdjur, vilka besätts för att ge Stacken en direkt offensiv förmåga. Värdarna kan fortfarande föröka sig, men könsdriften undertrycks nästan helt. Könsdriften kan dock tillfälligt aktiveras hos thrakinde, till exempel för att säkra Stackens fortlevnad genom att avla nya värdar, eller för att göra det lättare att infiltrera närliggande samhällen. Detta fungerar dock inte hos människovärdar.
Alla steklar och deras värdvarelser är sammanlänkade med varandra genom sina respektive värdars sinnen. Varje värd som kopplas in på Stackens "nätverk" förlorar alla former av individualitet och alla minnen och kunskaper som värden hade blir en tillgång för hela stacken. Stacken består alltså av ett sinne utspritt över flera värdar. Det finns ingen styrande enhet, utan stacken kan förlora ett antal enheter utan större förlust. Ju fler värdar som är sammanlänkade desto intelligentare blir stacken, men å andra sidan blir också tankebanorna längre och tankarna därmed långsammare. Stacken vill därför inte bli för stor, utan bara precis så stor att den är intelligent och har mycket minne, men inte så stor att tankarna blir för långsamma.
Drottningen är inte en del av Stacken, men vördas som den som födde Stacken och den som gör det möjligt att få in fler enheter i Stacken och ersätta förluster. Stacken sköter därför om sin drottning efter bästa förmåga, matar henne, tvättar henne och ser till att hon mår bra. Observera att drottningen vare sig styr Stacken eller är en del av den. Det är till och med tveksamt om hon är självmedveten, men hon känner igen sina "barn" även i besatta värdkroppar. Andra varelser kan få en drottning panikslagen, och hennes skrik på hjälp kommer snabbt att sprida sig i Stacken, varefter hela Stacken rusar till sin drottnings beskydd.
Stacken har inget eget språk. Den behöver inget, och skulle den behöva kommunicera med en annan Stack eller med varelser i närheten så kan den tala via någon av värdvarelserna och använda dess språk.
Det ska särskilt påpekas att Stacken inte på något sätt är ond. Precis som alla andra varelser kämpar den för sin överlevnad, om nödvändigt på bekostnad av andra. Man kan tycka att det är "ondskefullt" att plocka bort någons individualitet på det sättet, men Stacken ser det inte som ondska. Tvärtom tycker den ofta synd om förvirrade individer utan sammanhang eller överblick och ser besättandet som en välgärning. Dessutom assimileras och bevaras en hel del kunskap i och med besättandet.
En Stacks utveckling går i tre generella stadier. I det första fasen, initialfasen, ska Stackens existens och fortlevnad säkras. Drottningen måste befruktas av hannarna, hitta en plats att lägga ägg på och se till att äggen läggs. Befruktningen sker i vattnet, och efter genomförd befruktning kan drottningen simma väldigt långt innan hon hittar ett skyddat ställe att lägga ägg på. Sedan måste en värd komma i närheten och besättas av en stekel. Därefter är det upp till den värden att på något sätt driva fram fler värdar eller på annat sätt öka Stackens storlek.
Den andra fasen är en förlängning av den första. Stackens storlek måste fortfarande öka, men drottningen måste också skyddas. Dessutom måste värdarna få någon slags hem. Detta stadium kallas befästningsfasen och det är då som man även börjar besätta rovdjur samt bygga en fysisk struktur av något slag. Strukturen kan se ut som en termitstack, en pyramid, eller en normal pålstad. Det är under detta stadium som expansionen är störst.
Den tredje fasen kallas fortlevnadsstadiet. Stacken försöker då se till att det finns ett kontinuerligt inflöde av näring till värdarna och drottningen, framtida värdar som ersättning när de gamla dör, samt annat flöde av varor och tjänster. På grund av den sammanlagda erfarenheten hos Stacken blir deras hantverksskicklighet ofta väldigt hög och det är huvudsakligen därför som tidigare fientliga grannar kan tänka sig att handla med de som en gång i tiden "kidnappade" deras medborgare. En del stackar startar en kult kring sig själva, i syfte att få omgivande samhällen att bli mindre fientliga gentemot Stacken och till och med kan anse det som en ära att bli utvald som värd. Sådana Stackar tar ofta hjälp av andra Stackar som redan skapat sådana kulter. I ett fåtal fall tvingas Stacken till expansionskrig för att skydda sig.
