Korridorfällor

Tunnlar behöver knappast vara trista stengångar. Sätt in ett par av nedanstående skapelser i en lämplig tunnel så märker man snart att gångar är minst lika roliga att utforska som rum. En korridor är inte någon viloplats, utom möjligen för den sista vilan...
Tusen och en Nålar bygger helt enkelt på en korridor med en lång rad med dörrar med en halv meters intervall. I slutet av denna märkliga korridor finns en jätteorginell spak, och även två speglar på vardera sidan av den. Speglarna har absolut ingenting med fällan att göra men erfarna äventyrare (finns sådana?) kommer säkerligen att oroa sig fördärvade över vad för sadistiskt trick de kan spotta ut. 

Till själva saken, när spelarna dragit i spaken (om de gör det) kommer alla dörrarna i korridoren att stängas och låsas. Äventyrarna  blir instängda i korridoren  med speglarna och kommer med stor säkerhet att försöka dra i spaken igen, denna gång hörs ett metalliskt ljud från andra sidan dörrarna men i övrigt händer inget. Om de drar i spaken en tredje gång smäller helt enkelt alla dörrarna upp igen men med insidan täckta med vassa tredecimeters nålar. Dörrarna kommer nu att öppnas och stängas hela tiden med någon tredjedels minuts intervaller, tillräckligt för att spelarna ska hinna försöka sig tråckla sig förbi dörrarna...
(Adrian Ulvsgärd)

 * * *
Bodypiercing är en klassiker som bygger på principen "döm aldrig hunden efter håren". Fällan annonserar sin närvaro i form av en korridor, i vilken det ligger offer från tidigare äventyrargäng och mängder med armborstskäktor. Väggarna längs med en femtonmeterssektion har mängder med hål med omkring en decimeters mellanrum, från vilka skäktorna uppenbarligen kommer. Vid närmare undersökning så hittar man en snubbeltråd ca fem meter in och en till fem meter från den första, som utlöser fällan.

Fast det är ju inte enbart snubbeltrådarna som utlöser fällan. Även en snabb viktökning, till exempel om man hoppar över linorna och landar på golvet mellan linorna, utlöser fällan.  
(Peter Falck)

 * * * *  
Dynamon är en gigantisk elektromagnet som ligger runt om en helt vanlig trist korridor. Så fort den aktiveras, lämpligen med en tryckplatta, så kommer elektromagneten att rotera kring rummet. Den aktiveras när den ligger horisontellt med korridoren, vilket gör att den först rycket alla järnföremål (till exempel svärd eller rustningsklädda äventyrare) åt ena sidan, sedan åt andra sidan, sedan åt första sidan, och så vidare fram och tillbaka. Så länge som fällan är aktiverad är förflyttningen på sin höjd en fjärdedel av den normala, och man får minst en smäll varje runda när man råkar ut för motsvarande en korridorbredds fallhöjd.
(Wilmer)
 * *  
Vi har haft en grötfälla här förut. Här kommer Grötfällans son! I en korridor inne i en tomte stubbe el. dylikt finns några dussin decimeterstora hål i taket. De är "normalsvåra" att upptäcka, om någon letar. Två trösklar ligger på golvet på  korridorens golv med 10 meters mellanrum. Om utrymmet mellan dem belastas med 50 kilo eller mer sjunker golvet ner, gropen som bildas är 2 meter djup. Sedan rinner ett antal tusen liter skållhet risgrynsgröt ner i gropen ur hålen.
(Wilmer)
 * * * *  
Wilmer vilar minsann inte på lagrarna. Den här fällan, Igelkotten, är ännu ett exempel på hans sociopatiska fantasi. I en lång nedåtsluttande korridor finns följande  inskription på väggen:

"Igelkotten måste ila
den har ingen tid att vila
igelkotten måste hetsa
för den vill dig spetsa"

Precis när en äventyrare har läst det rullar en järnigelkott på hjul, lika bred som korridoren och med spjut på ryggen ner mot de väldigt ont anande äventyrarna.
(Wilmer)

 * * * *  
Att tappa huvudet är det namn som vi valde på följande fallucka, avsedd att lära äventyrare att aldrig slappna av för att de tror att de har kommit undan faran. 

Falluckan är av den sidledes öppnande varianten, ungefär som en Star Trek-dörr fast på golvet. Den öppnas blixtsnabbt så fort någon trampar på den. Efter ett fall landar äventyraren på en mjuk madrass, beströdd med ben från tidigare olyckliga lycksökare, och får nöjet att klättra upp igen på en för ändamålet ditsatt stege. Väl högst upp vid stegen, precis över kanten på luckan, ser äventyraren en skylt, som med stor text proklamerar "Varning!!!" och något med mindre stil därunder. Om äventyraren stannar upp för att läsa vad där står så märker han både vad det står och varför. Den finstilta texten lyder "Luckan stängs snabbt!" och mycket riktigt stängs den också blixtsnabbt, såpass snabbt att den utan problem kapar huvudet av den som sticker upp huvudet för att läsa skylten.

Den snälle källarmästaren påpekar att korridoren högst upp är fylld av skallar, och att det inte finns några skallar nere i gropen.
 (Christian Hoel)
 

 * * *
Motionsbandet är en synnerligen elak liten sak från Fredrik Åkesson, som garanterat kommer att pressa ett antal hekton från nyfikna äventyrare. En fallucka låter äventyraren ramla ner på ett transportband i en tre meter bred korridor. Väggarna är synnerligen hala och välpolerade och erbjuder inget som helst grepp. Transportbandet är lika brett som korridoren och leder till en stor stenkross och rör sig i en lagom joggingtakt. Förr eller senare så tröttnar äventyraren, och då lär denna motionsrunda avslutas med en smärtsam stretchning...
(Fredrik Åkesson)
 		 * * * *
Fredrik är på hugget idag (pun intended) och visar härmed hur man låter sina grottmonster få färdigmörad mat med Den Kinesiska Armborsttortyren. Den kinesiska armborsttortyren är en liten steglucka som ser till att äventyraren obönhörligen fastnar när man trampar igenom den, till exempel genom att luckan har en bländaröppning som dras ihop till fotens storlek eller att ett antal elaka spikar slås genom benet. Välj själv det alternativ som passar bäst. 

Därefter sätter den egentliga fällan igång: en serie automatladdade armborst med en löst spänd sträng och trubbiga pilar sätter igång att skjuta på äventyraren genom hål i väggen. De slutar inte förrän den stängs av manuellt eller pilarna har tagit slut, och de har ett stort förråd. Poängen är att pilarna inte drar särskilt mycket blod eller har särskilt stor risk att döda äventyraren, men förr eller senare så... 

Och avstängningen? Lämpligen finns den i en annan del av grottan, så att äventyraren med foten i kläm inte når den förrän han är loss. Dessvärre kommer han ju inte loss utan hjälp. En lagom sadistisk källarmästare lämnar en såg inom räckhåll för äventyraren, så att denne kan såga av sig benet när han har fått nog.
(Fredrik Åkesson)
 

 * * * *
Äggskivaren är det första bidraget från Christopher Sjödin och visar ett visst mått på kulinarisk sadism. Fällan består i all sin enkelhet av en tung ram med tunna ståltrådar dragna kors och tvärs över ramen. Skulle den utlösas, till exempel med en platta i golvet, så svingar ramen ner och skivar det mesta som inte är inkapslat i stål, till exempel äventyrare. Rätt placeras kan den plocka ett par eller kanske till och med tre äventyrare...
(Christopher Sjödin)
 		 * * * *
Piratskaparen är en enkel korridorfälla av varianten "stegdödare". Det är en lös sten som om man trampar på den faller undan till en ungefär en fot djup grop, varefter en klinga far ut och kapar benet några centimeter under kanten. Äventyraren blir därmed tvungen att hoppa omkring på träben därefter. Skaffar man sig en Nyckelhålsmarodör så har man dessutom lapp för ögat och då är det bara papegojan och rom som saknas.
(Martin Svensson)
 		 * *
Ofta är de enkla fällorna de bästa. Ryggkliaren är en sådan underbart enkel fälla. Den består av en fallucka med tillhörande djupa hål under. Hålet börjar med ett vertikalt fall på flera meter för att sedan fortsätta som en svag sluttning. Väggarna i den svaga sluttningen allt för mycket om ett gigantiskt rivjärn. Dödligheten beror på hur lång rivjärnsdelen av hålet är - ett kort schakt innebär mest trasiga kläder och viss skinnflåddhet, medan ett långt schakt innebär rea på äventyrarfärs.
(Johan Sandström)
 		 * * *
Spola rent var från början inte alls tänkt som en fälla, utan som en säkerhetsåtgärd. Den har till och med varningstexter.

Korridorens väggar är här blankpolerade och gången sluttar brant uppåt för att sluta i en bastant och ytterst solid järndörr. Dörren är endast försedd med ett handtag och texten "Varning för vatten!", som är ingraverad i dörren.

Hela grottkomplexet har i själva verket skapats av en underjordisk vattenström. Dörren är ytterst nödvändig; när grottkomplexet blev bebott pluggades vattnet i den här fåran igen. Så småning om har det på grund av det spärrade vattnet bildats en stor cistern, flera tusen ton vatten faktiskt, och det behövs bara att någon dummer som inte kan läsa trycker ned handtaget för att spärrarna ska släppa. Om den som öppnar krossas av dörren när den slår upp, slår ihjäl sig när han sveps genom gångarna eller helt enkelt drunknar, det är helt upp till den sadistiske källarmästaren att bestämma.
(Björn "Phoenix" Paulsen)
 

 * * * * *
Nära besläktad med ovanstående, men mer komplex, är spärr och strike. Jag hade svårt att bestämma mig för huruvida den var en dörrfälla eller en korridorfälla, men jag beslutade mig för det senare. Äventyrarna kommer till en korridor, någon meter från dess ena ände. Där finns det en rejäl knopp i kortväggen, ett meterstort hål på ena sidan och ett litet hål på den andra. Drämmer man till knoppen rejält hårt så far en stång ut ur det lilla hålet och spetsar den person som står en halvmeter från väggen. Den bör missa en person som tacklar knoppen med millimetermarginal. Det meterstora hålet leder ner till en stor grottsal full med klotrunda stenbumlingar på en meters diameter.

Fällan är dock inte här, utan i korridorens andra ände. Där finns en bastant ekdörr med en spak som enda sättet att öppna den på. Ett första drag i spaken leder till en hotfullt mullrande och ett klick. Vad äventyrarna inte vet är att de just apterat fällan genom att rulla ner en klotrund stenbumling i dess läge vid toppen av en lång och brant backe. Ett andra drag släpper ner klotet för backen och rätt in i dörren, som därmed far längs med korridoren och mosar äventyrarna mot väggen med knoppen i. När knoppen trycks in kommer stången ut ur det lilla hålet och knuffar in stenklotet bakom dörren ner i grottsalen med alla andra stenbumlingar. I och med det finns det inget som håller tillbaka dörren, som glider tillbaka till sitt läge längst bort i korridoren.

En snäll källarmästare låter dörren och väggen med knoppen vara blodsstänkta som en varning. En elak källarmästare skickar in en städpatrull för att rensa bort allt äckel och ta hand om överlevande.
(Martin Svensson)
 

 * * * * *
En viktig del av korridorer - och ett ypperligt ställe att placera fällor i - är trappor. Rutchkanan är en väl beprövad och vansinnigt rolig fälla placerad i en lång trappa. Trappan går brant nedåt och är dessutom insmord av nån oljeliknande vätska som gör trappan mycket hal. När den förste äventyraren sätter sin fot på till exempel tredje trappsteget (första om han skall ha en chans att klara sig eller trettionde om källarmästaren är grym) fälls samtliga trappsteg ner och trappan förvandlas till en rutchkana i 69 graders vinkel som mynnar ut i ex. en djup brunn med spetsade pålar, ett jättemonsters matskål, eller varför inte i en mega tank med saltsyra?
(Vidar Nilsson)
 		 * * * * *
Parisaren förutsätter ett kloaksystem, ett riktigt rejält utbyggt sådant i stil med de berömda kloakerna i Paris. Kloaken ska vara utformad så att all dynga rinner ner mot en central kloak. Alla gångar ska vara runda och ganska stora, och det ligger massor med uäck överallt.

I likhet med Paris avlopp måste detta rensas då och då, i synnerhet som det kryllar av äventyrare i dem. Precis som i Paris löser kloakens invånare detta genom att släppa ner ett stort klot i lämplig gång. Klotet fyller nästan upp gången och drivs framåt av klägg och vatten som byggs upp bakom klotet och pressar det framåt genom äventyrare och annat avskräde. Det är i princip omöjligt att kila fast klotet på grund av det enorma trycket från bakomliggande vattenmassor. Sidogångar är för små för att krypa in i, så det är bara för äventyrarna att rusa framåt, lämpligen mot ett öppet rum i kloaken där en stor samling med orcher väntar på att hämta upp sitt stora klot samt att skjuta prick på eventuella inkräktare. Alternativet för äventyrarna är att slå sönder klotet.

Och det är då det roliga händer: till skillnad från Paris är det här klotet särskilt konstruerat för att gå sönder vid hårda slag. Tryck klarar det av, men ett hårt slag får klotet att bryta samman, i synnerhet om det redan är utsatt för tryck från miljoner sinom miljoner ton vatten blandat med träck. Och skulle klotet försvinna kommer dessa miljoner sinom miljoner ton vatten skölja ut äventyrarna i den stora salen där orcherna väntar med spända armborst och bågar...
(Krister Sundelin)
 

* * *
Nästa elaking har fått namnet Spegeln ljuger aldrig. I en lång korridor är den ena väggen täckt av en lång spegel. Den andra väggen består av en glasskiva. På andra sidan glasskivan finns en osäker sandstensvägg med en osynlighetsbesvärjelse över sig. Tack vare osynlighetsbesvärjelsen ser det ut som om det är ett mellanrum mellan glasskivan och den massiva granitväggen.

Spegeln ljuger som sagt var aldrig. Osynlighetsbesvärjelsen fungerar inte på spegelbilder, så äventyrarna ser den osäkra bergväggen bortom sina spegelbilder.

I mitten av korridoren finns en liten explosionsfälla - huruvida den är mekanisk eller magisk är upp till källarmästaren, men så fort den utlöses sprängs den osäkra (och osynliga) sandstensväggen och börjar rasa. Den tar förmodligen med sig glasrutan också. Observera att sandstensväggen fortfarande är osynlig, så plötsligt ser äventyrarna att glasrutan spricker och inget mer, i alla fall inte på den sidan. På andra sidan, i spegelbilden, ser de dock ett omfattande ras!

Den naturliga reaktionen när man ser ett ras är att flytta sig från raset, och eftersom äventyrarna ser raset i spegen kommer de med största sannolikhet förflytta sig från den... rakt in i raset!

De snabbtänkta som hoppar åt "fel" håll, det vill säga mot spegeln och bilden av raset, klarar sig bra. Inte nog med att spegeln inte ljuger, den är också utom räckhåll för raset.
(Krister Sundelin)

 * * *

Tillbaka