Föremål

Om någon fälla går att överdriva så är föremålsfällor förmodligen lättast. Vad som helst kan bli en fälla - ett par stövlar eller stridshandskar kan mycket väl dölja äventyrarnas öde...

Det smärtar mig att säga det, men tag det lugnt med föremålsfällor. För många sådana gör äventyrarna till paranoida nervvrak och drar ner farten i tunnelkrälandet till snigelkrälande.

Hemliga byrån består av en enkel byrålåda med en sisådär fyra medelstora lådor, alla försedda med varsitt handtag. Byrålådan står placerad i en korridor eller i ett relativt litet rum,det är inte så noga, bara framsidan av byrålådan pekar mot en närbelägen vägg. För att göra scenen litet mer trovärdig så kan man fylla rummet med lite skräp i form av sovkojer, kistor, tomma lådor etc. Själva fällan består i ett gäng högst kraftiga fjädrar inne i byrålådan, sammanlänkade med en enkel spärr till något av handtagen. 

När en äventyrare således försöker dra ut en av lådorna skjuts de helt enkelt ut med enorm kraft och brakar in i ett gäng väl valda kroppsdelar samt mosar upp äventyraren mot den närliggande väggen.
(Adrian Ulvsgärd)

 * *
Är du som källarmästare trött på att alla äventyrare utan att tveka drar i sig allt som det står Läkande brygd på? Den här brygden är mycket riktigt läkande. Det finns en etikett som säger så och den luktar gott. När en äventyrare har fått mycket stryk dricker han sin bryggd. Alla hål i äventyraren läker snabbt, inklusive mun, ögon, öron, näsborrar och "därnere".
(Wilmer)
 * * *  
Det sugiga röret är en törstsläckare av den grövre kalibern. Det är en bägare med ens favoritdryck, komplett med sugrör och drinkparasoll. Sugröret är av trä och är i själva verket ett blåsrör med en giftdoppad pil i. Så när en törstig hjälte tar sig en slurk så upptäcker han vad drinken är spetsad med...
(Wilmer)
 * * *  
Knasbollen är till för att lära äventyrare att sluta med onödiga och tråkiga vistar. Det är en stor(2m i diameter) keramikboll med ordet KNAS ingraverat. Om någon i närheten säger "Knasboll" så exploderar den.
(Wilmer)
 * * *  
Äggklockan är en äggklocka (förvånad?) som har en förbannelse över sig som gör att den inte går att släppa. Om någon får för sig att vrida upp äggklockan (max en timme) börjar den räkna ned. När den ringer exploderar den med otrolig kraft som garanterat dödar den som har den i handen. Så den som har vridit upp den och därmed fastnat i den måste vrida upp den med jämna mellanrum för att inte spränga sig och sin omgivning i bitar.
(Wilmer)
 * *  
Den Röde Dvärgens Krona är ett utmärkt tortyrredskap för irriterande spelare utan personlighet. Det är en helt vanligt stilig och magisk krona av den typ som brukar ligga och skräpa i skatthögar, med den lilla skillnad att det vilar en rätt elak förbannelse över den som kan ge vem som helst personlighetsklyvning, bokstavligt talat. Men säg inte det än... 

Sätter man kronan på huvudet så går den till att börja med inte att ta av annat än att huvudsvålen följer med, eller att någon häver förbannelsen med heliga eller magiska medel. Det hemska med förbannelsen är att när bäraren säger order "jag" frigörs en aspekt av dennes personlighet som en exakt, livs levande avbild av personen, vars personlighet domineras helt av den aspekt bäraren förlorade. När detta har hänt fem gånger (de fem aspekterna är: aggression, ödmjukhet, fåfänga, rädsla och kunskap) försvinner bäraren i tomma intet och kvar finns bara fem kopior av honom med tämligen enkelspåriga personligheter och kronan som väntar på nästa offer.

En snäll källarmästare låter det vara möjligt att samla ihop de fem kopiorna till en person igen med mäktig magi, men en sådan bör byta yrke och bli veterinär istället.
(Joel Müller)
 

 * * * *  
Den onödiga kammen är inte särskilt farlig. Den är tvärtom bara pinsam, speciellt för långhåriga barbarer. Det är en magisk kam, utsmyckad med guld och ädla stenar, som för det första är förbannad med en AD&D-förbannelse (dvs man kan inte släppa den), och för det andra leder till lagom pinsamt håravfall...
(Fredrik Åkesson)
 		 *
Börda om halsen är ett farlig halsband. Det består helt enkelt av en kedja eller medaljong av metall och verkar vara magisk. Den är gammal, men ser ut att vara i gott skick. Medaljongen är formad som en liten flamma eller en arg gubbe. När man sätter på sig medaljongen aktiveras besvärjelsen som ligger i den och den ökar genast i temperatur så att den börjar glöda samt krymper! Inom kort är den omöjlig att ta av, inte bara på grund av att kedjan är för kort utan även för att det är väldigt svårt att få grepp om något som är glödhett. En välbehandskad äventyrare får som mest ett intressant brännmärke och brända hårtoppar och öron, medan den barhänte förmodligen tappar huvudet.
(Martin Svensson)
 		 * * *
Ta dig i dalen är ett passande namn på den här fällan. Den består av en kista med konserverade delikatesser i utmärkt skick, exempelvis vin, gurkor, svamp, bläckfisk etc etc. Säg den äventyrare som inte skulle stoppa ned dessa i ryggsäcken eller äta dem på plats. Problemet ligger i att dessa är extremt laxerande vilket innebär bruna, alternativt brunare byxor och en fläckad heder. Den stackars äventyraren kommer nu antagligen att försöka tvätta sig ren eller torka sig.

Han får dock en glad överaskning då han märker att maten reagerar med magsyra för att bilda ett ypperligt epoxiklister, som härdar i luft till en stenhård massa.
(David)
 

 *
Fällan Stackars Yorick består av en dödskalle i naturlig storlek, tillverkad i ett stycke bergskristall. Det är ett enastående hantverk som säkerligen är värt en hel del pengar. Dödskallen är dock bestruken med ett ämne som reagerar med handsvett och blir ett formidabelt epoxylim. Plockar man upp dödskallen med bar hand så fastnar den och sedan så sitter den där, tills man antingen skär loss den - vilket är en smärtsam process - eller hittar ett lämpligt lösningsmedel.
(Krister Sundelin)
 		 *
Nära besläktad med fällan ovan är bantningskuren som verkligen gör skäl för namnet och består av ett lämpligt högt glas med en lämplig kyld dryck, komplett med sugrör och allt. Fällan ligger i själva sugröret. Huruvida den utlöses av en besvärjelse eller med hjälp av något elakt lim som härdar då det blandas med saliv spelar ingen större roll. Resultatet är läpparna limmas fast till sugröret och till varandra, varefter äventyraren dels inte kan tala och dels tvingas inta all föda genom sugröret, och en barbar med ett sugrör permanent i munnen ser ganska roligt ut...
(Krister Sundelin)
  		*
Beam me up, Scotty är en liten brosch som ser ut som ett halvt utdraget yin-yang-tecken (dvs enbart det svarta av tecknet) med en utdragen stjärna ovanpå. Broschen utstrålar magi, närmare bestämt någon form av teleportationsbesvärjelse om man analyserar den. Om man bär den och petar på den låter den "plibedibipp".

Vilken spelare kan låta bli att säga "beam me up, Scotty"? I så fall lär han sig snabbt att inte förstöra rollspelsmöten med sådant fånigt dravel - hans äventyrare teleporteras nämligen snabbt upp till omloppsbana, och Enterprise har redan åkt...
(Krister Sundelin, Richard Johansson)
 

* * * *
Cigarrsnopparen är en elak liten sak, riktad mot alla de som samlar på sig tonvis med magiska ringar. Den utgörs helt enkelt av en vacker slät ring. De som har läggning åt det hållet kan känna att den utstrålar välvillig magi, eller i varje fall praktiskt magi och definitivt inte ondskefull. Trär man den på någonting så blinkar den till fyra gånger med ett magiskt ljus, tre gånger i grönt och en gång i rött, med ungefär en sekunds intervall.

Blinkandet är i själva verket en varningssignal, avsedd för de idioter som inte kan se skillnad på ett nyttigt redskap och ett smycke. En sekund efter det sista blinket snoppas nämligen toppen av från den cigarr som man trätt ringen på. Varningssignalen har lagts till eftersom ringen i sig inte gör någon skillnad på andra avlånga föremål som man kan trä ringar på, som till exempel fingrar, utan snoppar av toppen ändå. Men så dum kan väl ingen vara... 8)
(Krister Sundelin)
 

 * *
"Inte idag, älskling, jag har huvudvärk" är väl förmodligen världens mest kända fras, möjligen strax efter "att vara eller icke vara". Efter att ha läst denna föremålsfälla förstår man varför.

Fällan består av en elegant utformad tunnhjälm, med fin stoppning inuti och av yppersta stål, med utsökt ytfinish och dyrbara graveringar och guldinläggningar. Den är välbyggd, värdefull och ser ut att tåla ett slag från Arnold Schwårztavad ungefär. Inuti, under stoppningen i hjässdelen, finns ett par hullingförsedda spikar som är precis tillräckligt långa för att sätta sig under skallbenet vid första bästa smäll pe hjälmen. Hullingarna på spikarna fungerar ungefär som små coctailparaplyn och fälls ut när hjälmen ska tas bort från huvudet. Spikarna är inte så pass långa att offret dör, utan har mer en trivsamt lobotomerande effekt på hjälmbäraren. Att sedan få bort hjälmen från huvudet är ju faktiskt i det närmaste omöjligt utan att ha ihjäl det stackars offret.
(Magnus Pedersen)
 

 * * * *
Painbringer är en obehaglig avvänjningskur för spelare med (för) många magiska vapen. Fällan består av ett gnistrande bredsvärd i svart metall. Det är prytt av svagt glödande runor och greppet är mörkgrönt och nästan
genomskinligt. Den spelare som vill testa sitt nya svärd får en obehaglig chock; greppet är nämligen gjort av ett ganska tunt skikt glas, och innanför det löper ett långt, slipat rakblad...
(Björn Paulsen)
 		 * *
Den ofrivillige svärdsslukaren är en föremålsfälla som är utformad som en vacker vinbägare i silver med ovanligt hög, sirlig rak fot. Den ser mycket dyrbar ut...

Vad äventyraren som hittar denna dyrgrip inte vet är att i foten sitter ett långt knivblad gömt, redo att skjutas av rakt upp av en spänd stålfjäder. Det enda som håller tillbaka klingan är botten på bägaren. Till skillnad från resten av bägaren är botten inte av silver, utan av en specialtillverkad metall som reagerar tillsammans med alkohol och på några sekunder omformas till ett material som i närvaro av luft omedelbart löses upp, så att när man fyller på bägaren med vin och sedan tar sista slurken och blottar bottnen... TSCHONCK!!!
(Patrice Lumumba)
 

 * * * *
Bättre fly? var egentligen inte avsedd som en fälla av sin skapare, men det har aldrig hindrat uppfinningsrika källarmästare.

I ett förfallet slott kommer äventyrarna in i ett rum som tycks ha varit någon rik mans sovrum för eoner sedan. Nu är allt sönderruttnat och dessutom är rummet täckt av dödskallar. På ett av kranierna sitter en vacker tunnhjälm, som sluter om hela huvudet förutom ögonen. Hjälmen tycks inte alls sliten av tidens tand och den inte bara glänser som av silver eller kanske mithril (!), den omges dessutom av ett magiskt, blåaktigt skimmer.

Den här "fällan" har en ganska lustig historia, den är nämligen del av en magisk helrustning som ägdes av en harhjärtad prins. Rustningen hade förmågan att teleportera bäraren tillbaka hem till prinsens sovrum varhelst i världen han befann sig. Prinsen var som sagt inte den modigaste av regenter, och hade sett till att rustningen aktiverade sin förmåga vid minsta tecken på fara, eller med andra ord, då bäraren sprang så fort benen bar. Men nu finns bara hjälmen kvar, de övriga delarna har förstörts sedan länge.

Men, bara för att inte hela rustningen finns tillgänglig, betyder inte det att magin är borta: hjälmen har kvar sin teleporterande förmåga, och så fort bäraren lägger benen på ryggen teleporteras hjälmens innehåll tillbaka till prinsens sovrum...

Vill källarmästaren vara lite snällare (?) kan han låta den kvarvarande delen vara tex en stridshandske eller ett par benskenor. En roligare, och betydligt ondskefullare variant skulle vara rustningens bälte...
(Patrice Lumumba)
 

 * * * *
Tandtrollens Bane skapades ursprungligen av en magikunnig lönnmördare med en kronisk tandvärk, som för att mildra sin egen frustration över tandtrollens obarmhärtiga framfart över hans emaljkullar skapade historiens omärkligase mordvapen.

Låt äventyrarna ta del av en överdådig måltid med mänder av trådigt kött (grillad grishals, kalops osv), gott fruktvin (med fruktköttet kvar) samt naturligtvis en formidabel efterätt. För att riktigt demonstrera hur gästvänlig och förstående du som källarmästare är för stackars mätta rollpersoner låter du avslutningsvis bjuda på varsin KariesKiller(tm) tandpetare. Tandpetaren är ett lönnmördarvapen av högsta klass. Skillnaden mellan just den här tandpetaren och en vanlig mintsmaksbehandlad tandpetare är att den här har en lämplig förtrollning över sig, närmare bestämt av den sorten man lägger på svärd och andra tillhyggen för att de ska kunna skära igenom sten och liknande, dessutom av ovanligt kraftig typ. Kriteriet för att besvärjelsen ska aktiveras är att tandpetaren kommer i kontakt med saliv och tänder. Det behöver väl knappast nämnas vad som händer med den stackare som råkar köra in tandpetaren för långt in mellan tänderna.
(Magnus Pedersen)

 * * * *
Excaliburs Elaka Lillebrorsa får väl betraktas som en motreaktion mot svärd i stenar, i städ och på sidenkuddar och andra för svärd högst orimliga ställen att vara på, samt deras underliga effekter. Placera helt enkelt en stor sten i vilket ett jättesvärd med runor och saker är nedstucket. På stenen står inskrivet med neon: "Den som drager detta magiska svärd ska bli kung av [valfritt land]". Detta kan ingen äventyrare med klass (eller utan) motstå, och de får genast bråttom att gå fram och rycka i det.

Ifall äventyraren (vem annars) lyckas dra upp svärdet (som vem som helst klarar utom ytterst små klena varelser), så teleporteras denne bort till en tronsal och blir, oavsett sin vilja, sitt kön och sin lämplighet, kung över riket. Trevligt? Inte ett dugg. Riket är i ekonomisk ruin, ministrarna är odugliga, provinserna gör uppror, det är yttre hot utifrån och kronan är så tung att den ger äventyraren ryggskott. Vad än ex-äventyraren gör så kommer riket aldrig att komma på fötter igen. Ex-äventyraren? Jo, regeringsjobb är en heltidssyssla, så äventyraren kommer inte kunna vara med i spel och äventyr längre. Det är bara för spelaren att bygga en ny äventyrare.

Ifall äventyraren misslyckas, så drabbas han av en rejäl depression. Jag menar, stå där och rycka i Excalibur, och misslyckas, när runorna på svärdet betyder "endast för icke-mesar", det är fruktansvärt irriterande. Dessutom kommer äventyraren att bli mobbad av sina kompisar i tid och evighet, eftersom den första som får upp svärdet kommer att bli kung av England och skiter fullständigt i de andra. Ska man vara helt ärlig så är mobbingeffekten och depressionen orsakad av en hemsk förbannelse som utlöses om man inte lyckas, men det är bäst att man hittar en lösning på problemet innan äventyraren hoppar i en vulkan eller något.
(Mathias Hellsten, Axel Winkler)
 

 * * * *
En liten tugga är ännu ett exempel på kategorin "hoplimmare". Av någon anledning är denna sorts föremålsfällor synnerligen populära...

Fällan består i sin enkelhet av en helt vanlig smörgås bestående av en limpskiva, lite margarin och något pålägg. I det här fallet är det margarinet som är utlösaren - det är ett epoxylim som härdar med tandemalj, så äventyrarens tänder limmas effektivt ihop. Pålägget är dock synnerligen välsmakande, och det är nog lika bra det eftersom äventyraren aldrig mer lär kunna äta något.
(Johan Sandström)
 

 * * *
Spik i foten är en diabolisk uppfinning som är skapad för att ta hand om äventyrare som alltid klompar omkring och väcker de sött sovande monstren i din favoritlabyrint. Det är ett par välbyggda och kraftiga kängor, eventuellt med en skyddsbesvärjelse på sig som skyddar mot till exempel hugg och slag eller kanske bara fuktiga strumpor. Kängorna har dock en intressant inbyggd effekt: klacken är lite bräcklig och innehåller en centimeterlång spik som kan slås rätt upp i hälen om äventyraren landar på fötterna efter ett fall eller hopp eller bara gillar att driva klackarna i stengolvet när han marscherar.
(Krister Sundelin)
 		 *
Nära besläktad med ovanstående kängor är Jawohl, herr Kapitän! Här rör det sig dock om ett par höga stövlar av den typ som man kan hitta på till exempel preussiska officerares fötter. Det finns inget magiskt i dem. De är bara bekväma, tåliga och varma och dessutom ursprungligen byggda för en officerare med dille på överlevnad. Se, ena stövelns klack är av stål, och den andra stövelns klack är av flinta, så vad du än gör, smäll inte ihop klackarna på fel ställe, då gnistor lätt kan antända dammlager, lättflyktig olja eller till och med ryamattor, som den sadistiske källarmästaren naturligtvis kombinerar stövlarna med.
(Krister Sundelin)
 		 *

Tillbaka