V - miniserien
Tidslinje
Besökarna
Prylar
Obesvarade frågor
Resurser

Prylar

Majoriteten av prylar som finns är av jordiskt ursprung och från tidigt åttiotal. Även besökarna använder dessa till mycket stor del, till exempel fordon och TV-apparater. Dock har besökarna med sig en hel del saker från sin hemvärld ombord på moderskeppen, däribland vapen, men även annan utrustning.

Vapen

Besökarnas samtliga vapensystem kallas för ”laservapen” av motståndsrörelsen. en missvisande term eftersom vapnen inte visar några likheter med en lasers egenskaper. Exakt funktion är okänd. Besökarnas vapen har följande egenskaper:

Vapnet skjuter en utdragen ”puls”, inte en kontinuerlig stråle. Pulsen är blåvit i färgen och färdas med ganska låg hastighet.

Vapnet har låg eldhastighet – ett eller två skott i sekunden verkar vara den högsta eldhastigheten.

Området kring träffytan exploderar på grund av värme. Sotmärken lämnas kvar, sårytor är förbrända och det kan till och med finnas glödrester kvar. Glödande gnistor yr omkring träffytan.

Energimängden i skotten är ställbar.

Man får aldrig se en besökare ladda om (i och för sig får man sällan se motståndsmännen ladda om heller).

Skotten kan penetrera kroppsskydd, även besökarnas. Däremot verkar de ha problem med att penetrera mindre tegelväggar, vilket jordiska gevär och automatkarbiner utan allt för stora problem kan gå igenom.

Man kan anta att vapnet har en ganska stor mängd energi i dess magasin, men att det ändå är värt att snåla. Ibland kan det dessutom vara nödvändigt att bara skada målet, inte döda det.

* Bedövande skada

Pistol av Besökartyp – Se skadevärden ovan
Avstånd: [5, 40, 100, 180] Rekyl: 0 Eldh: 1 TM: -5 Amkap: energipaket 150 poäng Längd: 28 cm Vikt: 0,92 kg Pris: –

Gevär av Besökartyp – Se skadevärden ovan. Vapnet är försett med ett sikte med variabel zoom (upp till 10 ggr förstoring) och automatisk ljusförstärkning.
Avstånd: [20, 100, 300, 600] Rekyl: 0 Eldh: 1 TM: -15 Amkap: energipaket 400 poäng Längd: 97 cm Vikt: 3,4 kg Pris: –

De berömda ”teflonkulorna” som motståndsrörelsen får tag på framemot slutet av ”The Final Battle” är i själva verket AP- eller APDU-projektiler (Armour Piercing respektive Armour Piercing Depleted Uranium). Dessa består av en tung kärna av antingen volfram eller urlakat uran, omgivet av en mantel av titan. För att skydda räfflingen i vapnets pipa är projektilen täckt med teflon (tetrafluoretylen), en mjuk plast med väldigt låg friktion och hög tålighet. Teflonammunitionen börjar spridas inom motståndsrörelsen först omkring halvår in på ”The Final Battle”. Innan dess är de inte lätta att få tag på ens inom motståndsrörelsen.

Konvertering

Diana är upphovskvinna till en konverteringsprocess för att omvända människors psyken. Efter en sådan process kan en personlighet ändras totalt och formas efter användarens önskemål. Posthypnotiska befallningar kan sättas in och åsikter ändras totalt. Ett typiskt exempel på den posthypnotiska befallningen är Dianas säkerhetsventil i Julie (paralyserande skräck för ett imaginärt monster) och Duviviers och Jankowskis påstådda inblandning i en konspiration mot besökarna.

Konverteringen påverkar också ens motoriska färdigheter genom att högerhänta blir vänsterhänta och tvärtom. Att säga att detta är en bieffekt av en ”spegelvändning” av personens psyke vore för enkelt, eftersom stora delar av psyket inte påverkas alls. En bieffekt är det dock och det är tveksamt om ens Diana är medveten om det.

Kölddvala

Besökarna har en metod att försätta en person i kölddvala, nära fryspunkten och med oerhört låg ämnesomsättning. Det är möjligt att de själva använde denna teknik för att ta sig till Jorden utan att bli ihjältråkade under den långa resan (se dock nedan om överljusteknologi), men den ursprungliga tanken med denna teknik är att försätta människor i kölddvala för transport till besökarnas hemvärld.

Skyttelfarkoster

Samtliga skyttelfarkoster har VTOL-förmåga, tack vare samma sorts gravitationsdrift som moderskeppen, fast i mindre skala. De kan över huvud taget inte starta och landa på annat sätt än vertikalt i och med att landställen saknar hjul. Hastigheten är proportionell mot hur stor del av skytteln som består av drivsystem. Stridsskeppen är snabbast och drivsystemet består där av ca 20% av skeppets volym. Transportskepp och tankskepp är långsammast och drivsystemet består där av mindre än 5% av skeppets volym. Stridsskepp har inte visat någon överljudsförmåga (ljudbangar lyser med sin frånvaro) men det är inte uteslutet att de har någon. Skyttlarna har också förmåga att nå omloppsbana på egen hand, tack vare gravitationsdriften.

Skyttelfarkosterna är modulärt uppbyggda för att spara plats och resurser. Inredningarna i de olika konfigurationerna kan också variera – trupptransportskepp har till exempel inga bekvämligheter, medan överbefälhavarens skepp är försett med diverse kommunikations- och ledningsutrustning. Samtliga skepp består av en front- och en akterdel och eventuellt ett antal mittsektioner som kombineras i olika konfigurationer. Frontdelen innehåller skyttelns cockpit, kontroll- och kommunikationssystem och framåtriktade vapen. Den har också en äntringslucka på vänster sida i färdriktningen sett. Akterdelen har en riktbar bakåtriktad kanon. Alla vapen, både framåtriktade och bakåtriktade, är normalt infällda och fälls ut först vid behov.

Tre typer av mittsektioner finns: modul för passagerare, modul med äntringslucka och tankmodul. Passagerarmodulerna och äntringsmodulerna är lika långa medan tankmodulen är lika lång som tre passagerarmoduler. Äntringsmodulen har luckor på båda sidor. Tankmodulerna har en tank på varje sida om en central korridor mellan tankarna. Dessa moduler kan kombineras med en front- och en aktersektion på olika sätt:

Stridsskepp består av en frontdel och en akterdel. Dessa är också de enda skepp som använder vapen i ”The Final Battle”, men det innebär inte att det inte finns vapen även i andra konfigurationer. Det finns plats för minst tre personer i den: en förare, en akterskytt och minst en passagerare men förmodligen fler.

Befälsskepp består av en frontdel och en akterdel med en passagerarmodul emellan. All in- och utgång sker genom frontdelens äntringslucka. Skeppet är huvudsakligen avsett för att fungera som mobil bas för lokala områdesbefälhavare.

Patrullskepp består av en front och en akterdel, med en passagerarsektion där emellan. Passagerarsektionen består av två passagerarmoduler, en äntringsmoduler och tre passagerarmoduler till. Skeppet kan ta cirka 60 passagerare men är avsett för ungefär 40 personer.

Transportskepp består av en front och en akterdel med en större passagerarsektion emellan. Passagerarsektionen består av två passagerarmoduler, en äntringsmodul, tre passagerarmoduler, ännu en äntringsmodul och tre passagerarmoduler till. Ett transportskepp kan rymma drygt 100 personer, men endast under kortare turer. Skeppet är dock avsett för omkring 60 personer.

Tankskepp består av en front och en akterdel med tankutrymme där emellan. Tankutrymmet består normalt av två tankmoduler med en äntringsmodul emellan. Ett tjugotal passagerare kan stå i korridoren under kortare resor, men under längre resor är det bekvämare med transport- eller patrullskepp. Tankskeppen används huvudsakligen för att frakta de kemikalier som besökarna behöver.

Hybridskyttlar består av en front och en akterdel med en hybridsektion emellan. Hybridsektionen består av en tankmodul, en äntringsmodul och tre passagerarmoduler. Oftast är tankmodulen för om passagerarmodulerna. Dessa kan ta ungefär tjugo passagerare eller upp till fyrtio om man trycker in så många man kan.

Stridsskepp – skala 4
Svårhanterlighet: 10 Drivmedel: 3600 Vapen: två jaktskeppskanoner fast monterade framåt, två jaktskeppskanoner i tornmontering bakåt. Träffområden: Styrsystem, cockpit, drivsystem, sensorsystem, akterskyttplats, bränsletank. Skadegränser: SKR1-15, LS16-45, AS46-75, KS76-105, DS106+ Chockvärde: 22

Patrullskepp – skala 4
Svårhanterlighet: 15 Drivmedel: 2400 Vapen: två jaktskeppskanoner fast monterade framåt, två jaktskeppskanoner i tornmontering bakåt. Träffområden: Styrsystem, cockpit, drivsystem, sensorsystem, passagerarsektion, akterskyttplats, bränsletank. Skadegränser: SKR1-18, LS19-54, AS55-90, KS91-126, DS127+ Chockvärde: 24

Lastskyttel – skala 5
Svårhanterlighet: 20 Drivmedel: 1800 Vapen: två jaktskeppskanoner fast monterade framåt, två jaktskeppskanoner i tornmontering bakåt. Träffområden: Styrsystem, cockpit, drivsystem, sensorsystem, passagerarsektion, främre lastsektion, bakre lastsektion, akterskyttplats, bränsletank. Skadegränser: SKR1-20, LS21-60, AS61-100, KS101-140, DS141+ Chockvärde: 24

Typiskt jordiskt jaktflygplan – skala 4
Svårhanterlighet: 20 Drivmedel: 2400 Vapen: framåtriktad automatkanon 20-30mm kaliber med ca 200-300 skott, 5-9 vapenbalkar för robotvapen. Typisk montering för jaktuppdrag: 2 eller 4 kortdistans robotvapen, 2 eller 4 medeldistans robotvapen, fälltank. Träffområden: Cockpit, motor, sensorsystem, bränsletank, vingar, roderytor. Skadegränser: SKR1-12, LS13-36, AS37-60, KS61-84, DS85+ Chockvärde: 14

Moderskepp

Moderskeppen är imponerande farkoster. De sägs vara ungefär fyra och en halv kilometer tvärs över, även om det är mest en uppskattning. Ungefär hälften av moderskeppen består av framdrivningssystemet, som består av ett antal gravitationsmotorer. Tillsammans kan dessa inte bara få moderskeppet att sväva utan även färdas i mycket hög hastighet, nära ljusets. Även om exakt hastighet inte nämns så kan man anta att relativistiska effekter inträffar under den 8,7 år långa resan från Sirius – resan borde därför ta kortare tid för besättningen, kanske bara omkring fyra år eller kortare.

Moderskeppen har ungefär 50 hangarer i kanten på fördjupningen på undersidan. Var och en av dessa hangarer kan hålla upp till två dussin skyttelfarkoster. De stora motorerna tar upp ungefär hälften av skeppets volym, medan resten nästan enbart används för lagringsutrymmen. Besättningsutrymmen, styrsystem, vapen och hangarer tar förmodligen upp mindre än en procent av skeppets volym.

Besökarnas flotta består av femtio sådana moderskepp. Positionerna för 23 av dem nämns, närmare bestämt San Fransisco, St Louis, Houston, Los Angeles, New Orleans, New York, Chicago, Washington DC, Atlanta, Moskva, Vladivostok, Leningrad, Kairo, London, Athen, Jerusalem, Paris, Rom, Sydney, Melbourne, Berlin, Rio de Janeiro och Tokyo. Detta lämnar 27 på icke nämnda orter.

Moderskeppen är beväpnade med en stor mängd med olika vapen. De två som visas är ett antal kanoner av besökarnas vanliga typ fast kraftigare, och ett domedagsvapen som överlastar skeppets reaktorer och spränger det. Dessutom har man ett defensivt vapen som stör elektronik, vilket gör att flygplan inte kan komma nära moderskeppen och att robotar som avfyras inte kan träffa och är helt harmlösa om de skulle göra det ändå.

Domedagsvapnet har kanske inte förmågan att spränga en planet i småbitar, men det kan definitivt skapa en het chockvåg i marken och luften. Chockvågen i luften lär skada i form av heta orkanvindar på andra sidan jorden, medan chockvågen i marken raserar hus genom att rycka undan marken under dem och sänder jättelika tsunamier mot kusterna. Dammet som rivs upp kan blockera solljuset totalt. Oavsett om detta leder till en global temperatursänkning (atomvinter) eller global temperaturhöjning (atom-växthuseffekt) så innebär det att fotosyntesen avstannar och att växtlivet (och därmed djurlivet) totalt dör och avstannar. I vilket fall som helst så är civilisationen på Jorden dödsdömd om det avfyras.

Legalt bjäfs

”V – The Final Battle” med alla tillämpliga varumärken är © och ^TM 1983, 1993 Warner Bros, alla rättigheter förbehållna. Temat komponerades av Barry De Vorzon och Joseph Conlan.