Saker som inte finns i Västmark

Allmän skola: Skolan är inte skattefinansierad. Ungefär 95% av befolkningen har inte råd att skicka sina ungar till skolan, och av de som har råd är det inte alla som gör det. I den mån skola finns tillgänglig så börjar den alltid i vuxen ålder – det anses inte som bra för barn att lära sig att läsa. Att lära sig att läsa och skriva innebär också ofelbart att man lär sig latin, och att lära sig att räkna innebär att man måste lära sig grekiska. Den vanligaste läseboken är den katolska Bibeln, och majoriteten av läroböckerna i matematik kommer från Grekland eller från resterna av den ptolemaiska dynastin i Egypten, numera dock i muslimskt styre.

Nationalism, kommunism och socialism: Till att börja med, socialismen och kommunismen i dess moderna former är en motreaktion mot liberalismen och kapitalismen. Ingendera har ens kommit att existera anno domini 1192. Samhället är feodalt, ekonomin bygger på natura och dagsverken, inte på kapital, och samhällsordningen bygger på ömsesidiga trohetslöften. Således är det inte ens ett kapitalistiskt samhälle. Nationalism finns inte heller – termen "nationalism" finns inte ens. Istället för att vara stolt över sitt land, ras och fana är man stolt över sin familj, sin kung och sina adelsmän.

Demokrati och rättssäkerhet: Visst finns det vissa demokratiska idéer här och var, speciellt i det vanliga bystyret och hos keltiska folkslag, men en parlamentarisk demokrati är ett nytt och mycket modernt påfund. Vill man skoja till det så kan man alltid uttrycka det med följande engelska ordlek: "It’s your Count that votes" ("det är din greve som röstar" – jämför med originalet, "it’s your vote that counts", "det är din röst som räknas"). Inte heller är rättssäkerheten något vidare. Det är ganska lätt att bli oskyldigt dömd om man utpekas, och det är inte så svårt att utpekas som skyldig. Det räcker med att vara något avvikande så är det lätt fixat. Men i en värld med feodalism, en styrande adel och en Gud som avgör rättstvister genom direkt intervention och mirakler så är det inte så lätt att vara demokratisk och ha god rättssäkerhet.

Tjuvgillet: Tjuvgillet är en fantasymyt som inspirerats kraftigt av romantiken kring maffian och annan organiserad brottslighet, blandat med sagorna om Robin Hood och Fagins gäng i "Oliver Twist". Man har helt enkelt förenklat detta och flyttat in det i en pseudomedeltida värld, vilket av ett antal skäl är totalt knas. Vad man missar är att brottslighet aldrig har varit så organiserad som fantasykonventionen vill få den till. Trots den moderna maffians "Syndikatet" och "Kommissionen" så har maffian aldrig varit särskilt enad. Varför man antar att en fantasyvärlds maffia skulle vara enad utan en sådan överordnad organisation är ett mysterium i sig. Inte heller bör det finnas någon särskild hederskod inom tjuvgillet – maffians hederskod kommer av att det faktiskt var en motståndsrörelse från början, varför man dels inte kunde stöta sig med lokalbefolkningen och dels inte kunde tillåta tjallare. En vanlig brottsorganisation har inte det behovet. Det närmaste "tjuvgille" man kan hitta i Västmark är ett antal ligor och rövarband, nästan alltid rivaliserande och då och då till och med i regelrätt krig mot varandra. De har inte heller någon särskild hederskod, och drar sig inte det minsta för att hitta på allsköns jävelskap. De saknar all finess i form av hemliga teckenspråk, särskilda lönnmördare och inbrottstjuvar et cetera, utan är helt enkelt en sammanslutning av skurkar som har upptäckt att de går lite mera säkra och kan tjäna lite mer om de samarbetar.

Jämlikhet: Med undantag av en och annan kristen sekt som framhärdar i egalitära ideal och kvinnosynen i resterna av keltiska, saxiska och skandinaviska samhällen så är man inte mycket för jämlikhet. I och med att Gud placerar mannen över kvinnan så är det så, även om man i de germanska (saxiska och skandinaviska) samhällena ger kvinnan lika stor laglig rätt som mannen men i praktiken placerar kvinnan under mannen på grund av kyrkan. I det keltiska samhället är dock könen jämlika. Att hävda att adelsståndet skulle vara jämställt med ofrälse är i västmarkingens ögon bara löjligt. Vissa konstiga sekter har dock egalitära åsikter ("när Adam plöjde och Eva spann, vem var då en adelsman?") men dessa får allt som oftast kättarstämpeln i pannan följt av ett korståg.

Bardiskar och enkelrum: Om vi lämnar samhällsföreteelser och skuttar in på det materiella så kan man konstatera att värdshuset nog är en av de mest missuppfattade medeltida företeelserna. Bardiskar finns inte, till exempel. Man ropar värdshusvärden till bordet varefter han hämtar vad man vill ha från köket. Enkelrum finns inte heller. Oftast sover man i sovsal (det vill säga skänkstugan fast men bänkar och bord undanstuvade), men om man är rik nog (och adlig nog) kan man nog få värdshusvärden att krypa ur sin säng varpå man får sova där. Detta bör dock inte inträffa särskilt ofta, eftersom adelsmän huvudsakligen knatar upp till närmaste adelsmans gods och ber att få inkvarteras där. Det brukar i allmänhet inte innebära några problem, utan man får sova där och förväntas i gengäld ge husrum åt andra adelsmän om de skulle ha vägarna förbi ens eget gods.

Kopparmynt, silvermynt och guldmynt: Tja, silvermynt finns i och för sig, och man kan kanske finna byzantiska guldmynt om man har vägarna förbi Konstantinopel, och det finns gamla romerska kopparmynt (som inte är något värda), men de har definitivt inget inbördes förhållande på 1 guldmynt = 10 silvermynt = 100 kopparmynt. Det finns silvermynt, punkt. Eventuella andra "myntslag" är för räkenskap och finns inte som mynt. Skulle man dyka upp med ett gammalt romerskt kopparmynt så skulle ingen ta emot det eftersom det var värdelöst, och skulle man erbjuda ett byzantiskt guldmynt så skulle ingen ta emot det heller (alternativt, de skulle ta det och springa mycket, mycket fort) eftersom det skulle vara värt omkring 360 silvermynt. I en värld där en bonde är glad om han kan skrapa ihop en tiondel så mycket vid ett och samma tillfälle ska man definitivt inte räkna med att någon kan växla ett byzantiskt guldmynt.

Magibutiker och magikerakademier: Glöm dessa. Man kan möjligen hitta en och annan klok gumma som säljer sina tjänster, en apotekare som kan en del om örter eller kvacksalvare som bara försöker lura skjortan av vem som helst. Häxor går i lära hos en lärare och får både praktik och teori "på jobbet". Alkemister studerar sin konst i dammiga luntor på universitet eller från en lärare, men alltid i största hemlighet och aldrig i öppna seminarier. Därmed finns det ingen plats för vare sig magibutiker eller magikerakademier.

Böcker och skriftrullar: Visserligen finns det böcker och skriftrullar, men de är så ovanliga att de betraktas som mystiska bara för det. Boktryckarkonsten har inte nått Europa, så man är tvungen att skriva av böcker för hand.  Böcker är till stor del så värdefulla att de faktiskt kedjas fast i hyllorna eller får läsas genom ett galler. Ett annat stort problem med böcker är förvaringen. Om man inte konstant övervakar en bok måste man hänga upp dem i lädersäckar i taket för att de inte ska bli uppätna av råttor. Så förvänta er inga urgamla böcker liggande i en möglig bokhylla – boken möglar före hyllan, så att säga. Vilket för oss in på en annan sak: boken som företeelse är faktiskt inte så gammal. I Västmarks tid är de äldsta tänkbara böckerna omkring tusen år gamla och de flesta tillgängliga böcker betydligt yngre än så. Innan dess var det skriftrullar på papyrus som gällde. Åh, just det, glöm bort papper. Papper är snordyrt. Man skriver på pergament, det vill säga den torkade och skrapade underhuden från ett djur (oftast får), vilket fortfarande inte är billigt, men något billigare än papper.

---

Tillbaka till Västmark