Västmarkiska namnseder

Varje person har två namn: ett förnamn och ett efternamn. Förnamnet används ungefär som man brukar använda förnamn idag.

Precis som med ortnamn så är vi lite kluvna vad gäller förnamn. De flesta förnamn i Västmark betyder något. Antingen kan man utläsa betydelsen i namnet direkt om det är på västtunga, eller så kan man härleda det till en äldre betydelse på gammaltunga eller något av de gaeliska språken. Ibland låter vi namnet stå som det är, ibland översätter vi det till svenska och ibland "försvenskar" vi den ursprungliga saxiska stavningen. Guthric är ett exempel på ett namn som får vara som det är. Gared och Hedda är exempel på namn med försvenskad stavning (ursprungsstavningen är "Garaeth" respektive "Heitha") och Tuva är ett exempel på ett namn som är översatt till svenska från västtungans "Tiuve". Vi är inte särskilt konsekventa på den punkten, utan blandar rätt friskt beroende på humör och hur väl det låter.

En lista över några möjliga namn på västtunga står nedan. Det är ingen komplett lista, men illustrerar ganska väl hur namn kan se ut på västtunga och det är också en lista på de vanligaste namnen.

Västmarkiska mansnamn: Aeldgar, Aescwine, Brihthere, Caedwalla, Cerdic, Coeldred, Eadwold, Eanon, Edwin, Einon, Gareth, Guthric, Harwald, Hlothere, Ine, Leofwealh, Octa, Oeric, Osfrith, Osric, Pehtrum, Raedgar, Sigfor, Tathmund, Ulfhad, Werthar

Västmarkiska kvinnonamn: Aeldfloed, Aelflaed, Aethelred, Brihtith, Coelhild, Eadgyth, Eadrun, Ealhred, Guthfloed, Harfloed, Heitha, Hereswith, Leofith, Oshild, Pehtrun, Raedny, Sigrun, Tathfloed, Ulfhild, Wilny

Efternamnet kan härledas från lite olika saker. I princip så har endast adeln och vissa handelshus familjenamn. Resten får klara sig utan familjenamn och härleder sitt efternamn från något annat, även om deras efternamn kommer att bli familjenamn någon gång i framtiden.

Det är ganska vanligt med patronym eller matronym, det vill säga att pojkar tar faderns förnamn och hänger på ett ”son” på slutet. Flickor tar på motsvarande sätt moderns förnamn och hänger på ett ”dotter” på slutet. ”Edam Einons son” eller ”Tuva Sivas dotter” är alltså två fullt acceptabla namn. Ofta förenklas matronym eller patronym så att namn och påhäng slås ihop, som i Einonsson och Sivasdotter, vilka låter förvillande lika en hel del svenska efternamn.

Man kan också ta sitt yrke som efternamn. Detta namnbruk är inte så vanligt i Sverige, men desto vanligare i till exempel England. Ta till exempel efternamn som Smith (smed), Bishop (biskop), Carpenter (snickare) med flera. Det är inte så ovanligt att hitta personer med namn som Eanon Snickare i Västmark.

Ytterligare en vanlig variant är att uppkalla sig efter sin hemort. Denna används ofta även av adel, men de har lite andra vanor. Man kan ganska generellt säga att språkbruket är att en ofrälse kommer från en plats, medan en adelsman är av platsen. Exempel på detta är "Tuva från Vadehyttan" och "riddar Gared av Rimmersby".

Tillnamn är en vanlig västmarkisk sed. Ett tillnamn är aldrig något man tar sig, utan något man får på grund av någon egenskap man har eller något dåd man har gjort. På ett eller annat sätt har man gjort sig förtjänt av tillnamnet – på gott eller ont. Som exempel kan vi ta tornerspelet vid Ashby de la Zouche i romanen Ivanhoe, när kung Rikard Lejonhjärta var närvarande i förklädnad. Eftersom han mest höll sig undan fick han tillnamnet riddar Lätting, men senare kom han att bli mer känd som den Svarte riddaren på grund av sin svarta tabard. Andra berömda tillnamn är Lille John (just eftersom han inte är det), Robin i Huvan, Will Scarlett med flera.

I första kapitlet i Västmarks grundregler får Tuva tillnamnet Mickelsdotter, från "Mickel Räv", på grund av svans och öron. Det är inte nödvändigtvis smickrande eller förolämpande, men det är utmärkande för Tuva. Alltså har hon fått det, vare sig hon ville det eller inte. Sådana tillnamn är ganska vanliga i Västmark.

Avranska namn

På avrani har en person ett personnamn till vilket man antingen lägger till en förälders namn eller en förfader inom fyra generationer. Anfadern eller förälderns namn får något av prefixen "mac" eller "ap" (son till), "ni" (dotter till) eller "O'" (ättling inom fyra generationer till). Angus mac Usna är ett exempel på ett helt komplett namn. Det är ganska vanligt med tillnamn, vilka fås på ungefär samma sätt som vanliga västmarkingar.

Det finns två sorters namn, barnnamn som används upp till 14 års ålder, och vuxennamn som man tar sig vid namngivningsceremonin på ens fjortonde födelsedag.

Avranska pojknamn (upp till 14 år): Alba, Ailen, Brian, Conall, Eber, Feis, Gaiar, Hod, Ibath, Leag, Mabon, Naoise, Ol, Roc, Senboth, Tuan

Avranska flicknamn (upp till 14 år): Aine, Ailbe, Bebo, Cinedda, Emer, Fin, Goid, Id, Lia, Maga, Naas, Odras, Riada, Sanadda, Uar

Avranska mansnamn (efter 14 år): Angus, Ailech, Bedur, Bran, Cei, Dian, Eisirt, Elcmar, Fachtna, Fergus, Fionn, Gualchafed, Hafgan, Ibcan, Lleulyn, Maer, Neide, Oisin, Oscar, Pryderi, Snedgis, Talesin, Usna

Avranska Kvinnonamn (efter 14 år): Abruna, Aille, Branuen, Ceisar, Deirdre, Elatha, Fiamnach, Gauain, Irnan, Liathn, Macha, Nair, Olun, Rheg, Sadb, Sirona, Tailti, Uilli

 

---

Tillbaka till Västmark