Att Göra Något Del Två

Det första man ska avgöra när folk börjar slåss är vem som gör vad. Spelarna förklarar nu vad deras figurer ska göra. Varje äventyrare hinner göra ett lämpligt anfall under en runda, och det är upp till spelarna att beskriva hur de genomför sina respektive anfall.

Distinktionen mellan Våld och Döda är att Våld används alltid med knytnävar och i övrigt i situationer där man inte försöker dräpa sin motståndare så mycket, medan Döda mycket riktigt används för att, precis som det låter, döda motståndaren. Det är med utgångspunkt av spelarens beskrivning som källarmästaren väljer vilken av egenskaperna som används. Andra egenskaper kan också användas för att slåssas: Skjuta eller Kasta till exempel, och om en äventyrare får för sig att krama njurtalgen ur en någon så kan man även använda Stark.

Beskrivningen av anfallet ger också hur många tärningar som spelaren ska slå. Det intressanta är att samma antal tärningar ger också turordningen, det vill säga i vilken ordning saker och ting händer. Varje person som är inblandad i striden ska slå för turordning med lika många tärningar som motståndaren ska slå för anfallet. Den som slår först anfaller först.

Eftersom Vendisti inte kan lämna värdshuset blir hon till sist tvingad att dra sin japanska brödkniv, f'låt, katana, och slåss mot slemproppen. Slemproppen ifråga är en typisk dussinskurk som inte får slå med mer än en tärning för sina egenskaper.
"Jag spinner runt, sparkar till slemproppen i bröstkorgen med en hög spark och följer upp med svärdet!" beskriver spelaren och viftar med armarna.
"Schysst!" säger källarmästaren. "Ditt anfall blir tre tärningar för Döda, men vi tar turordningen först. Det är en dussinskurk, så slå du en tärning för turordningen."
Vendistis spelare slår en tärning och får fyra. källarmästaren slår tre tärningar och får två, fem och fyra, summa elva. Slemproppen vinner turordningen och gör något först.