Khyrrak den Stores stad

Khyrrak den Stores stad ser från havet ut som en relativt tråkig stad, med stariliska mått mätt. Faktiskt så ser den ut som en enda stor fästning. Höga, tjocka stenmurar omger staden i en nästan fyrkantig formation, med bastanta torn var femtionde meter. Husen är bastant byggda i tung granit. Staden ser, kort sagt, ut som om någon sagt till sig själv: "Den behöver inte vara vacker, bara den som ser den tänker sig för innan han muckar gräl".

Khyrrak den Stores stad är en utpräglat militär stad med ungefär 12 000 invånare varav ungefär 6000 militärer av olika grader. Soldater finns överallt. (Se Monstergalleri.) De är storväxta, brutala och går, äter och sover i sina rustningar. (Genom någon genetisk avvikelse är alla Khyrriska män brutala, stora och oftast även Dumma.) Staden är som sagt bastant byggd etc etc, annars finns allt det vanliga joxet. Eftersom nästan alla soldater är män och nästan alla män är soldater sköter kvinnorna i princip allt annat: Alla magiker, handelsmän, f'låt, handelskvinnor, och hantverkare som äventyrarna stöter på är alltså kvinnor. Till och med smederna och värdshusvärdarna är kvinnor.

Trots detta har man svårt att hålla stånd mot den extremt fientliga omgivningen, som mest består av kryllande horder av orcher och annat pack som stryker runt på landsbygden och ställer till jävelskap. Det går knappt en vecka utan att orcherna bränner en större by på landsbygden, varpå hela den stolta armén tågar ut från staden, spöar upp en flerdubbelt större styrka av orcher och driver dem i havet, varpå man återvänder hem igen. Ändå kommer orcherna tillbaka, om och om och om igen. Man bedriver just nu en värvningskampanj på de omgivande öarna för att få legotrupper utifrån; hittills har man lyckats värva några hundra.

Staden har fått sitt namn efter sin Överbefälhavare, som har hetat Khyrrak den Store ända sedan en drös kostriska barbarer (från vilka den nuvarande befolkningen stammar) erövrade staden för en herrans massa år sedan. Den nuvarande Överbefälhavaren är Khyrrak den Store XVIII, är minst lika brutal som sina undersåtar, och styr staden med järnhand. Han är helt enkelt en översjälvsvåldig diktator som kan låta halshugga folk om de tittar snett på honom. Han är också en överdängare på att slåss och leda sina trupper i strid, så soldaterna gillar honom ändå och resten av befolkningen ser upp till honom som en gud, med undantag för någon enstaka anarkist. Att tala illa om honom är belagt med dödsstraff, om någon tvivlade.

Saker som kan hända i Khyrrak den Stores stad

Kör hårt. Krogslagsmål med storvuxna, brutala muskelberg. Ölhävning med storvuxna, brutala muskelberg. Övningar i sänghalmen med storvuxna, brutala muskelberg (endast kvinnliga äventyrare). Maniska sekter som dyrkar det storvuxna, brutala muskelberget Khyrrak den Store. Hemliga agenter från grannländerna som försöker förklä sig till storvuxna, brutala muskelberg men inte ens orkar bära upp rustningen. Storvuxna, brutala muskelberg som blir lejda av konkurrenter för att spöa skiten ut äventyrarna. Ös på.

Bifigurer från del I

Om orcherna från förra äventyret fortfarande hänger med (de kanske följer efter äventyrarna i en båt som de kapar från en annan gaggig fiskare, eller nåt) så kommer de förr eller senare, om de fortsätter att låta bli att dö, att ansluta sig till horderna på landsbygden. Äventyrarna kanske stöter ihop med dem senare. Innan dess kan de dock fortsätta att skugga äventyrarna ett tag till om du så vill, fast då får de vänta på landsbygden utanför Khyrrak den Stores stad. För att släppas in i staden måste nämligen varje orch ha en människa som går i god för dem (dvs tar på sig ansvaret för vad orchen än ställer till med eller råkar ut för), och gör äventyrarna det så måste du ha rollspelat orcherna bra konstigt.

Dvärgarna kommer att fortsätta att jaga skatten minst lika envetet som äventyrarna. Om de var med äventyrarna i Dungeon #1, kommer de så snart som möjligt att försöka blåsa dem (se förra äventyret för uppslag) och sticka i förväg.

Barbarkvinnorna kommer likaledes att fortsätta racet, fast de kan samarbeta med äventyrarna lite längre perioder i taget än dvärgarna. De kommer för övrigt att gilla de Khyrriska männen, som faktiskt är tillräckligt stora, brutala och dumma för att våga stöta på dem, och dessutom har schysst svällande muskler.

Blått blod

En sak som kommer att inträffa under vistelsen i Khyrrak den Stores stad är följande: Äventyrarna blir antastade av en ung sprätt, en tanig liten karl som ser fullständigt malplacerad ut i denna omgivning. (Se Persongalleri.) Han är klädd i pråliga, snobbiga kläder och har ett märkligt föremål som skulle kunna vara ett svärd om det inte var så smalt att det ser ut att på sin höjd kunna kittla lite om man skulle få för sig att sticka det i någon, i en utsirad skida i bältet. Han springer fram till äventyrarna med ett tillgjort, inställsamt leende på läpparna. Han vänder sig till den av äventyrarna som ser minst ut som befolkningen i staden, helst någon som är lite snobbigare klädd och/eller ser rik ut men annars vem som helst som inte ser ut som ett storväxt, brutalt muskelberg. Han inleder samtalet ungefär så här:

- Godafton mina herrar, och damer också ser jag. Ni ser inte ut att vara härifrån, eller hur? Jo, jag undrade om ni händelsevis skulle vilja hjälpa mig ur en liten knipa? Det förhåller sig som så, att jag har blivit strandsatt i den här staden (tittar med avsmak på muskelbergen omkring sig, sedan tillbaka på äventyrarna med ett ännu mer tillgjort leende). Jag kom hit på uppdrag av Hennes Majestät Drottning Fabulina av Tolanien, och nu tycks det som om de diplomatiska förbindelserna har blivit avskurna utan min vetskap. Till och med mina tjänare har gett sig av, förstår herrarna - det är så svårt att få tag i dugliga kammartjänare nu för tiden, och man kan ju inte klä sig själv på morgonen heller! Så nu står jag alltså här utan tillgång till de finansiella medel och den övriga bekvämlighet som en man av min börd och ställning har rätt att förvänta sig, om ni förstår hur jag menar. Men ni ser ju ut att vara trevliga personer (ser med illa dold avsmak på eventuella muskelberg bland äventyrarna, ler extra tillgjort) och jag undrar om ni skulle vilja hjälpa en adelsman ur en något pinsam situation.

Det är naturligtvis pengar han vill ha, för att kunna resa hem till Tolanien. En man av hans börd och ställning kan naturligtvis inte ha en sovplats på däck som en annan dräng, utan måste resa som det anstår honom. Ett eget rum på skutan, och några dugliga tjänare är allt han begär. Han kan tänka sig att pruta ner det till två tjänare, men inte lägre än så. Samt lite pengar till andra smärre bekvämlighetsartiklar. Sammanlagt minst 2000 Spänn i alla fall.

Det är meningen att äventyrarna ska vägra blankt, eller slänga åt honom några Grus, eller förolämpa honom. När han väl blivit tillräckligt upprörd kommer han med blossande kinder att dra fram något som påminner om en spetsig pekpinne av metall ur skidan i bältet och säga: "Ni ska minsann få känna på vad man lär sig i drottningens fäktskolor! En garde!" till den av äventyrarna som varit mest otrevlig. Han ställer sig i en märklig ställning med ena armen ovanför huvudet som om han tänkte försöka trolla eller nåt, och han viftar hotfullt med pekpinnen. Förhoppningsvis nöjer sig äventyrarna med att förödmjuka honom, kanske ta den där spetsiga pekpinnen (floretten) ifrån honom eller så. Om de gör ett allvarligt försök att Döda honom flyr han till ett säkert avstånd, annars kanske han ligger på marken och försöker ta sig upp eller nåt. Hur som helst ropar han med gråten i halsen efter äventyrarna: "Ni ska få för det här! Kom ihåg det! Sir Pinky Giggelham glömmer aldrig!" Han lyckas nätt och jämnt hålla tillbaka tårarna då han skyndar iväg.

Äventyrarna har inte sett det sista av honom.