|
|
|
|
Playelfs fäll-tävlan: rumsfällor |
|
|
|
Skrivet av Krister Sundelin
|
2005-04-21 |
Sida 3 av 6
Rör dig inte är en variant av "pressning och tvättning" nedan. Utlösningen sitter inte i dörrarna utan i en platta i golvet. Kliver man på plattan aktiveras fällan men den utlöses inte. Självklart hör äventyrarna det. Det roliga är att om äventyraren som står på plattan kliver av faller taket ner och alla i rummet dör. Genom att placera x antal tunga föremål på plattan kan äventyrarna fly. Vad de inte vet är att om de hade stått kvar på plattan i en halvtimme så skulle fällan deaktiveras och äventyrarna kunna gå ut ur rummet med livet i behåll.
Besegrad "Rör dig inte" är samma fälla som ovan men något senare, avsedd för äventyrsgrupp nr 2. Det här är ett av de få fall där samma fälla kan tillföra något nytt även efter att den har använts...
Äventyrarna kommer in i ett rum och märker direkt att något är fel. På golvet finns en platta som är överlastad med diverse saker motsvarande en äventyrartyngd. Om de plockar bort sakerna så händer inget, ty fällan äro deaktiverad. Nu har fällan helt plötsligt blivit en rör-dig-inte-fälla. Gruppen kommer onekligen undersöka plattan och då sitter de där, antingen i en halvtimme eller tills kompisarna offrat rustningen.
Dansa, ömfoting! är speciell. Den består av ett cirkelrunt rum med grovhugget kullerstensgolv. I mitten av rummet finns en stängd, pråligt utsmyckad kista med en liten vev. Kistans lock går varken att öppna eller bända upp. Den enda lösningen tycks vara att veva på kistans arm. När man vevat ett antal varv börjar en liten speldosa att klinka. Samtidigt hörs ett svagt klick, och spelarna inser att kullerstenarna börjar sjunka nedåt. Är de så dumma att de står kvar kommer de att mosas mot taket, eftersom kullerstenarna egentligen är de synliga topparna på ett stort antal stenpelare. Dessa hålls endast på plats av små hakar. Om man trycker ned "kullerstenarna" tillräckligt långt (en tum eller så) skjuter de upp ur golvet och gör tämligen omgående mos av allt som står ivägen. Det enda sättet att överleva är alltså att hoppa från en fot till en annan tills dess att musiken är över, eller begagna någon lämplig besvärjelse.
(Björn Paulsen)
|
|
|
|