Många av högtiderna från den gamla tron har mer eller mindre stulits till den nya kristendomen och gjorts om. Syftet är att locka över folk från hednatron till kristendomen genom att visa att kristendomen inte är så annorlunda som den verkar vid första anblicken – det är ju samma högtider som firas – och på så sätt gradvis införa kristendomen. Här nedan beskrivs dock den gamla trons högtider innan kristendomen lyckats förvanska dem.

Imbholg firas den sjätte februari, till gudinnan Brigits ära och symboliserar våren, earrachs, ankomst. På imbholg tänds stora bål till gudinnans ära och man har en så stor festmåltid som möjligt av det som finns kvar från vinterförråden. Barn namngivna på imbholg anses särskilt tursamma.

Beltain firas den åttonde maj, till guden Oengus ära och för att markera sommarhalvårets, samhradhs, början. Beltain firas med dans, sång och blommor. Högtiden anses vara särskilt lämplig för giftermål.

 Lughnasa firas den åttonde augusti, till guden Lughs ära och är början på hösten, fomhar. Högtiden firas med en stor skördefest. Tiden runt lughnasa är också guden Bres heliga dagar. Barn födda på lughnasa anses få en enastående tur.

Samhain firas den första november och är mycket helig för de som dyrkar gudinnan Morrigan. För alla andra är den en olycksbådande dag då de döda vandrar på jorden. Samhain inleder vinterhalvåret, geimreadh, och är årets sista dag. På samhain tänder man stora bål för att lysa upp vad som tros vara den längsta och mörkaste natten på året. I övrigt tillbringas högtiden i hemmet där man hjälps åt att minnas sina döda. Ett barn fött på Samhain är något mycket olycksbådande, en varelse av både denna och den andra världen.

I den gamla tron firar man inte födelsedagar, istället firar man årsdagen av en persons namngivande. Namndagen firas vanligtvis med gåvor till den firade.