Tandtrollens Bane skapades ursprungligen av en magikunnig lönnmördare med en kronisk tandvärk, som för att mildra sin egen frustration över tandtrollens obarmhärtiga framfart över hans emaljkullar skapade historiens omärkligase mordvapen.

Låt äventyrarna ta del av en överdådig måltid med mänder av trådigt kött (grillad grishals, kalops osv), gott fruktvin (med fruktköttet kvar) samt naturligtvis en formidabel efterätt. För att riktigt demonstrera hur gästvänlig och förstående du som källarmästare är för stackars mätta rollpersoner låter du avslutningsvis bjuda på varsin KariesKiller(tm) tandpetare. Tandpetaren är ett lönnmördarvapen av högsta klass. Skillnaden mellan just den här tandpetaren och en vanlig mintsmaksbehandlad tandpetare är att den här har en lämplig förtrollning över sig, närmare bestämt av den sorten man lägger på svärd och andra tillhyggen för att de ska kunna skära igenom sten och liknande, dessutom av ovanligt kraftig typ. Kriteriet för att besvärjelsen ska aktiveras är att tandpetaren kommer i kontakt med saliv och tänder. Det behöver väl knappast nämnas vad som händer med den stackare som råkar köra in tandpetaren för långt in mellan tänderna.

(Magnus Pedersen)

Excaliburs Elaka Lillebrorsa får väl betraktas som en motreaktion mot svärd i stenar, i städ och på sidenkuddar och andra för svärd högst orimliga ställen att vara på, samt deras underliga effekter. Placera helt enkelt en stor sten i vilket ett jättesvärd med runor och saker är nedstucket. På stenen står inskrivet med neon: "Den som drager detta magiska svärd ska bli kung av [valfritt land]". Detta kan ingen äventyrare med klass (eller utan) motstå, och de får genast bråttom att gå fram och rycka i det.

Ifall äventyraren (vem annars) lyckas dra upp svärdet (som vem som helst klarar utom ytterst små klena varelser), så teleporteras denne bort till en tronsal och blir, oavsett sin vilja, sitt kön och sin lämplighet, kung över riket. Trevligt? Inte ett dugg. Riket är i ekonomisk ruin, ministrarna är odugliga, provinserna gör uppror, det är yttre hot utifrån och kronan är så tung att den ger äventyraren ryggskott. Vad än ex-äventyraren gör så kommer riket aldrig att komma på fötter igen. Ex-äventyraren? Jo, regeringsjobb är en heltidssyssla, så äventyraren kommer inte kunna vara med i spel och äventyr längre. Det är bara för spelaren att bygga en ny äventyrare.

Ifall äventyraren misslyckas, så drabbas han av en rejäl depression. Jag menar, stå där och rycka i Excalibur, och misslyckas, när runorna på svärdet betyder "endast för icke-mesar", det är fruktansvärt irriterande. Dessutom kommer äventyraren att bli mobbad av sina kompisar i tid och evighet, eftersom den första som får upp svärdet kommer att bli kung av England och skiter fullständigt i de andra. Ska man vara helt ärlig så är mobbingeffekten och depressionen orsakad av en hemsk förbannelse som utlöses om man inte lyckas, men det är bäst att man hittar en lösning på problemet innan äventyraren hoppar i en vulkan eller något.

(Mathias Hellsten, Axel Winkler)

En liten tugga är ännu ett exempel på kategorin "hoplimmare". Av någon anledning är denna sorts föremålsfällor synnerligen populära...

Fällan består i sin enkelhet av en helt vanlig smörgås bestående av en limpskiva, lite margarin och något pålägg. I det här fallet är det margarinet som är utlösaren - det är ett epoxylim som härdar med tandemalj, så äventyrarens tänder limmas effektivt ihop. Pålägget är dock synnerligen välsmakande, och det är nog lika bra det eftersom äventyraren aldrig mer lär kunna äta något.

(Johan Sandström)