Lektion 2: mitt i nyllet!
Lektion 2 kommer att handla om huvud och ansikten, samt favorithatobjektet hår. De som är ute efter porträttmålning göre sig icke besvär - det är inte det som är meningen med den här lektionen. Vi är ju trots allt ute efter att teckna en Tuva. Den här lektionen är inte så mycket steg-för-steg, utan mest grundläggande observationer.
Grunden för att teckna ett huvud är något så trist som en ballong. Tänk dig en normal ballongformad rund sak. Då har du exakt vad som behövs för att teckna ett ansikte i den halvmangastil som jag använder för Tuva. En längre ballong ger ett mer vuxet utseende, en kort och bred ballong ger ett mer barnsligt utseende och en mer fyrkantig ballong (det där lät fel) ger ett mer manligt utseende.
På ballongen lägger vi sedan ett par hjälplinjer. Dessa kommer att användas för att placera in näsa, ögon och mun på rätt plats. Den ena linjen, den uppifrån och ner, kallar jag för mittlinjen och placeras mitt i ansiktet. Den andra linjen, den från öra till öra, kallar jag för ögonlinjen och placeras ungefär halvvägs ner på skallen. Sen ritar jag ett litet streck ungefär halvvägs mellan ögonlinjen och hakspetsen. Det strecket används sedan som riktlinje för näsan.
Så, nu ska vi lägga på ansiktsdragen. Ögonen parkeras på ögonlinjen, med mitten ungefär halvvägs mellan mittlinjen och ena kanten. Nöj dig just nu med ögats överkant och en blobb för pupill och iris. Tecknar man ansiktet i kvartsprofil blir man tvungen att justera ögats position och bredd något. Ögat hitom placeras då närmare mittlinjen än kanten, och ögat bortom trycks ihop i sidled.
En mun utgörs i sin enklaste form av ett streck som markerar överläppen och ett streck strax under det som markerar skuggan av underläppen. Det nedre strecket hamnat ungefär halvvägs mellan näsans underkant och hakspetsen.
Mer detaljpill. Pupill och iris är lämpligt att pilla på plats när man har fått ögonens form rätt. Öronen kan i denna stil placeras lite längre ner, men sitter normalt med överkant i höjd med ögonen. I Tuvas fall får de gärna finnas lite högre upp.
Håret är nästa stora slit. Jag har låtit huvudets övre linje ligga kvar på bilden till höger för att man ska kunna se hur det ligger i förhållande till håret. Planerar man att färglägga bilden är det oftast lättare att låta håret vara ofärgat, och möjligen markera struktur med några få streck i håret. Annars kan man gott ge sig i kast med att strecka och skugga som hin håle själv.
Observera den för Tuva klassiska luggen - en Tuva utan lugg är som en räv utan svans.
Vi tar faktiskt en närmare titt på kalufsen. Jag har plockat bort kroppen, men låtit håret fortsätta hela vägen, samt struntat i störande detaljer som ansikte och sådant. Vad som är värt att lägga märke till är benan högst upp, luggen (förstås), och hur håret uppför sig vid nacken.
Skulle man nu göra en bild i profil så gäller lite andra regler för att konstruera huvudet. Resten gäller dock som vanligt. Vi utgår från en helt rund boll den här gången och "filar in" för näsan och plattar till hakan något.
Notera att ögonen lätt hamnar lite högre upp i den här profilen än i en bild framifrån. Normalt sett gör det dock inte så mycket, eftersom det inte är en naturalistisk stil som vi försöker efterlikna. Inte heller är det en tecknad film vi gör, så vi slipper eventuella huvudvridningar med mysko resultat.
Med den här enkla ballongen kan man göra mycket stora variationer i anletsdrag. Ögonbrynen, munnen och ögonens överkant är de främsta hjälpmedel som du har för att få fram ett ansiktsuttryck. Till höger är ett exempel, en mer misstänksam min. Försök gärna få fram andra ansiktsdrag med endast en enkel ballong och några streck. Prova på ett rejält gapgarv, till exempel.
Nästa gång ska vi se till att något händer.
