Nästa fråga är naturligtvis varför man ska spela en episk kampanj. Många är rätt nöjda med kampanjer bestående av korta och ej sammankopplade äventyr som knåpas ihop inför en kväll. Missförstå mig rätt nu: det är absolut inget fel i det.

Som med allt annat så finns det för- och nackdelar med en episk kampanj. Fördelarna är ganska många. Man får en mer sammanhängande historia och att den på det sättet, genom sin blotta storlek, vinner storslagenhet. Dessutom får man en mer dynamisk spelvärld som inte bara gradvis utforskas utan också gradvis förändras. Detta är ingen nackdel, utom ur uppföljarsynpunkten, utan tvärtom en styrka. En dynamisk och föränderlig spelvärld är mer levande än en statisk. Man slipper alla problem med att överträffa föregående äventyr, i och med att en övergripande historia automatiskt stegrar äventyren allt eftersom kampanjen går, dessutom i en ganska lagom takt. Slutligen får man en ganska stor tillfredsställelse när den episka kampanjen äntligen är över. Spelarna känner att de har spelat roll för kampanjens utveckling och mer delaktiga än annars, medan spelledaren har all anledning att känna sig stolt över det han har gjort.

Nackdelarna då? Tja, att hänge sig åt en kampanj under månader eller till och med år, att planera denna och arbeta med den, är ett omfattande arbete. Projektets storlek är i sig avskräckande. Det tar tid, energi, kreativitet och resurser, mer än det skulle göra för motsvarande mängd "konventionella" äventyr. Det är också svårare att göra avbrott i en episk kampanj. I en konventionell kampanj är det bara att göra en paus eller till och med lämpa över spelledarskapet på någon annan. Slutligen finns ett problem med uppföljare. När en episk kampanj väl är slut så bör den lämnas där. Man bör inte fortsätta med samma figurer i en ny kampanj.

Jag började experimentera med episka kampanjer under 1991, då som en del av Trollvinter, mitt första riktiga rollspelsprojekt. Erfarenheterna började senare kristalliseras i form av en längre kampanj till Eon (som fortfarande är under utveckling) och rollspelet Västmark som bygger helt och hållet på den episka kampanjformen. Tillsammans med erfarenheter från huvudsakligen Star Wars och på senare tid även Babylon Project har den episka kampanjen blivit den dominerande kampanjformen i de rollspel som jag själv leder.