Ett vanligt fel är att många spelledare ofta glömmer sina spelledarpersoner. Alla har vi minst en gång varit med om en rejäl strid i ett rum, medan vakterna sover och spelar tärning i rummet bredvid. När man lär sig och blir bättre som spelledare så upptäcker man ofta det felet. När man skapar en episk kampanj så bör man tänka på sina spelledarpersoner på långt större plan. Nu är det inte längre bara i rummet bredvid som spelledarpersoner kan reagera.

Varje handling från figurerna som skulle kunna väcka en spelledarpersons uppmärksamhet kan resultera i någon form av respons (detta gäller för övrigt även handlingar från andra spelledarpersoner). När kvällen är slut, sätt dig ner och fundera på vad som har hänt, om spelledarpersoner kan få reda på det och i så fall vilken respons det kan leda till, inte bara från spelarna utan även från de andra spelledarpersonerna. På vilket sätt skulle till exempel spelledarpersonen prins John reagera om den andra spelledarpersonen kung Richard Plantagenet gav sig av på korståg?