Att börja skriva en episk kampanj är inte helt lätt. Man bör ta tid på sig och inte stressa igång den för att man har otåliga spelare. Tag det lugnt istället och fundera på saken i lugn och ro. Låt någon annan köra de snabba och konventionella kampanjerna fram till dess att du är klar med ditt mästerverk.

Redan från första början bör man fundera på temat i kampanjen. Håller man kampanjen kring ett enkelt tema så är risken mycket mindre att man spårar ut och själva berättelsen blir mer konsekvent. Temat kan vara något enkelt, som till exempel "ett stort krig mot [sätt in namnet på antagonisten här]", eller mer komplext och abstrakt, som till exempel "att växa upp".

Det stora kriget™ är ganska ofta använt i rollspel och är en ganska rättfram episk kampanj. Ofta brukar kampanjen gå något i stil med det här: figurerna upptäcker att nåt håller på att hända. Detta något visar sig vara ett stort krig som initierats av en Stor Skurk™ som behöver slås ihjäl. Enda sättet att göra det är, enligt en Profetia™, genom att hitta ett antal magiska Artefakter™ och använda dessa för att plåta till Skurken så att han inte vet vad han heter. The end. Det är en enkel historia med få distraherande element, men på grund av att hela kampanjen är ett jätteäventyr där detta gradvis uppdagats så blir kampanjen ofta storslagen av sig själv.

Men den andra kampanjen, då? Den mer subtila?

Antag att spelarna spelar var sin yngre figur, nånstans i mitten till slutet av tonåren, ungefär. De upptäcker världen utanför hembyn, vandrar runt i den, upptäcker att något håller på att hända, varefter historien utvecklar sig ungefär som ovan. När skurken är ihjälbultad visar man sedan på hur figuren har utvecklats. Istället för de annars obligatoriska belöningsscenerna låter man figurerna råka ut för ett äventyr som till stor del liknar äventyren i kampanjens början, bara för att visa hur annorlunda de är jämfört med början. I så fall har man, på ett mycket subtilt sätt, flyttat över tyngdpunkten från kampen mot skurken till figurernas personliga utveckling. De har växt upp.

Det är inte särskilt svårt att få in ett sådant här mer subtilt tema i en episk kampanj. Det "goda mot det onda", eller egentligen "protagonist mot antagonist", kommer alltid att finnas där och är grunden för all drama, så det behöver man inte bry sig om. Däremot är det alltid intressant att lägga till ett subtilt tema. Det gör alltid kampanjen mer tillfredsställande och mer personlig.